Äventyr i Dalarna

Igår var vi på tur i Dalarna. Vi åkte hemifrån strax efter halv tolv och efter nästan två timmar på vägen och några upplevelser rikare var vi vid halv två framme i Rättvik, dit vi skulle på marknad. Vi var inte hemma förrän halv nio på kvällen. Då hade vi också hunnit bli stoppade av polisen en gång! Och denna dag (söndag) började med en böteslapp eftersom bilen stod på "reserverad outhyrd plats" vilket är helt fel! L-hem som klantat sig antar jag, och meddelat Carpark att alla platser är outhyrda fastän vi har vår kvar på uppsägningstiden som är tre månader. Suck...

Borlänge-Leksand
Efter några felkörningar hamnade vi på rätt spår på de små roliga vägarna som även kallas Rexbosvängen. Fjärilarna fladdrade rejält med sina vingar i min mage i kittelbackarna - man såg inte ens hur vägen fortsatte för det var så brant upp och nerför krönet! Jag trodde nästan att bilen skulle lätta från marken!

Leksand-Tällberg
På resan dit körde vi på turistvägen mellan Leksand och Rättvik, och det var jättefint runt omkring! Jag skulle väl inte påstå att själva vägen var jättefin, bitvis var den väldigt skumpig. Men Janne tyckte att den var väldigt rolig att köra på eftersom den hade så fina kurvor som verkligen passar hans bil (den är ju lite speciell, ingen vanlig Volvo precis). Mellan Leksand och Rättvik såg jag en död räv vid vägkanten, och den hade så fin päls - röd och med ett litet mörkare parti längst ut på svansspetsen.
Dessutom stannade vi till i Tällberg. Vilket ställe! :) Jättefina trähus i äkta dalastil, hotell och SPA här och var, konstgallerier av alla slag, och gatorna hette inte -gatan eller -vägen utan istället -gattu. Häftigt! I Tällberg såg vi också en like till Jannes bil och stannade till för att han skulle kolla om han hade något visitkort att sätta på framrutan, men nej, det hade han ju inte. Precis då kom ägaren och hans fru (antar jag) ut från galleriet bredvid parkeringen - hjälp vad de tittade på vår bil!! Vi åkte därifrån dock utan att säga något till dem.

Innan vi stannade till i Tällberg så såg vi en annan like, eller rättare sagt, jag såg den. Janne hann aldrig se den. Full med gula dekaler, precis som rallyversionen, och blå. Jag undrar just om man köper den typen av bil bara för att man bor i trakter med roliga vägar...

Äntligen framme
Väl framme i Rättvik undrade vi hur vi skulle hitta till marknaden. Det hade vi inte behövt göra, hela stan var marknaden! Där fanns allt! Allt som vanligtvis brukar finnas på marknad, kläder, marknadsgodis, korvar och ostar och även en del grönsaker (öländska förresten :)), hemattiraljer, verktyg stora som små och allehanda krimskrams. Det som var utöver det vanliga var skotrarna, traktorerna, djuren (bland annat kossor och getter) och så ponnyridning förstås, timmerhusen som var till salu, och minigrävskopan - endast 99. 900 kr exkl. moms! Visst är det billigt!! ;)

När marknaden stängde och de flesta knallar började packa ner vid sex så hade vi, fastän vi gått där i över 4 timmar, inte sett allt! En gata såg vi bara ena sidan av, en annan gata hann vi inte alls med. När vi valde vart vi skulle gå och valde ena gatan framför den andra så trodde vi att den vi valde inte var så lång, så att vi skulle kunna gå tillbaka och följa huvudstråket. Trodde vi. För när vi kom fram till slutet på den gatan och såg nästa korsning så insåg vi att det är ingen idé att välja vart vi ska, det är bara att traska på. Huvudstråk förresten, jag tror inte ens att det fanns något sånt - eftersom allt var så stort!
Det sista vi gjorde var att kolla in mässhallen som vi faktiskt fick fråga oss fram till för att hitta bakom alla karuseller. (Vi hade hört om den på alla högtalarutrop som gjordes.) Vi kom dit 12 minuter innan den skulle stänga. Men jag hann ändå handla lite :)

Vad jag köpte:
Parkeringsbiljett
Ett par röda vantar (eftersom jag verkligen behövde dem just då!)
En styck vit fleecekofta med dragkedja
Ett par gosiga lammullssulor
Ett par gråa termosockar
3 lila och 1 grått nystan i jättemjukt garn (står inte på vad det är för garn men det påminner om mohair)

Därtill åt jag en sockrad munk :) och en nygrillad hamburgare med ketchup, senap och lök.

Janne köpte en korthållare (en sån där man har istället för plånbok) och ett set där man enkelt kunde göra sitt eget flytljus med hjälp av lite matolja. Och från hushållskassan blev det ett duschmunstycke till kökskranen och en del öländska grönsaker och tre brödlimpor som såg jättegoda ut.

Vägen hem
Till min glädje åkte vi inte småvägarna hem (det var dimma och mörkt och mycket vilt i området) utan vi tog stora vägen. Så hade vi inte varit och handlat på Coop Forum utanför Falun så hade det tagit en och en halv timme hem i stället för två. Det tar ju lite längre tid när man inte kan affären och vet var russinen finns etc. Sen blev vi ju dessutom stoppade av polisen. Jag hade inte ens tänkt på det men vi hade kört utan registreringsskylt fram hela dagen! Janne var ju fullt medveten om det, men tänkte väl att på de där småvägarna finns det väl inga poliser. Nä, men i Borlänge fanns det det.

Ser man en bil bakom en som det blinkar halvt rött och halvt blått från på taket och som helljustutar och det är mörkt ute, så man inte ser riktigt vad det är för bil, så är det svårt att veta hur man ska agera. Speciellt om man kör på en enfilig motorväg med helsträckad vägren. Först trodde jag att det var en ambulans som ville om, men när vi sen stannade visade det sig att det var en polisbil, och en polis som ville göra körkorts- och nykterhetskontroll. Och upplysa om att vi körde utan registreringsskylt fram och dessutom berätta att det är 400 kr böter för det. Men Janne måste verkat väldigt ärlig och ansvarsfull när han svarade att han glömt bort att sätta på den efter en fotografering av ett gäng bilar då han tagit bort den för att slippa redigera bort den i Photoshop. (Detta var ju också helt sant.) Nåväl, blåstestet gick bra (ingen anledning till att det inte skulle det) och polisen var snäll för han slapp böter men blev tillsagd att sätta på skylten snarast. Dessutom är det ju trevligt att veta att polisen gör sitt jobb och undersöker de som kör olagligt på något sätt - det hade ju kunnat vara en kronisk fartsyndare som monterat bort skylten pga fartkameror... Och kroniska fartsyndare är inte att leka med!! Det upptäckte vi på vår resa, vi såg en och annan våghalsig omkörning där det hade kunnat gå illa om medtrafikanterna inte varit på sin vakt.

Väl hemma var det dags för middag, eller ska man säga kvällsmat? Pizzarester från fredagkvällen som förrätt, soppa på de inhandlade grönsakerna och jättegoda marknadsmackor till det! Och vad skönt det var att vara hemma igen!