Det känns bra att vara produktiv

Idag har jag faktiskt varit väldigt produktiv. I och för sig steg jag upp ganska sent, men det var inte så tokigt sent som det skulle kunna varit (inga tider nämnda). Frukost (yoggi med flingor och linfrön och russin, en kiwifrukt, en smörgås med korv och gurka och en med ost och gurka, och ett glas c-vitaminbrus - undrar om man skulle blogga om all mat man äter...) åt jag samtidigt som jag slängde iväg ett sms till S (med anledning av det avbrutna samtalet kl 00.45 inatt) och sedan ett till M. Lite senare ringde M upp och sa att hon kommer förbi en sväng, hon var på väg till affären nu. M kommer hit och vi pratar om relationer och killar innan hungern tvingar hem henne för att äta lunch. Där var dagens insats som god vän.

Efter lunchtid tvingade jag mig att ringa på två jobbannonser (!) utan att känna panik och skräck för vad som skulle kunna hända och sägas. Den ena av dem jag ringde var upptagen men tog mitt nummer och sa att hon skulle ringa upp när hon hade mer tid. Den andra kvinnan (den andra annonsen) hade tid att prata och berättade mer om vad tjänsten innebar och undrade över min erfarenhet och bakgrund. Det var mycket trevligt att prata med henne och hon tackade för att jag ringt. Hon berättade att hon skulle ha en intervju med en kille imorgon som hade mer erfarenhet av målgruppen (gravt förståndshandikappade) men att om det inte gick bra med honom så skulle hon höra av sig till mig. Tjänsten innebär att vara musikledare en gång i veckan åt två grupper med gravt handikappade personer, och kontaktpersonen som jag pratade med berättade att man får inte sätta ribban för högt och vara för ambitiös utan syftet med musiklektionerna är av mer rekreationell natur. Vi får se om hon hör av sig, annars ringer jag imorgon eftermiddag igen.

Sen gick jag igenom alla jobbannonser som jag hittade härom dagen och strök under det viktiga i varje och tänkte att jag skulle börja med den som hade sista ansökningsdatum imorgon, vilket jag också gjorde. Jag satt och traglade med den en stund och läste igenom annonsen många gånger, men till slut kom jag fram till att det bara var dumt av mig att söka till tjänsten. För det första är det inte alls något jag vill jobba med (som marknadsförare istället för hälsopedagog eller liknande), för det andra är tjänsten i ett litet samhälle i Värmland! Vad ska jag i Värmland att göra?? Så efter den tanken slängde jag annonsen och började istället på med matlagningen, idag var temat köttfärs. Fem portioner köttfärssås och kanske 10 vitlöks- och dillbiffar blev resultatet. Med biffarna utgick jag från grundreceptet och sen tillsatte jag 2 msk spad från inlagd gurka, och just därför lite mer havregryn (+vetemjöl och dessutom en aning grovt rågmjöl haha), en aning råsocker, grovt malen svartpeppar, säkert 3 msk dill som jag hade i frysen och sist men inte minst 2 st vitlöksklyftor. De blev sååå goda! Köttfärssåsen blev istället lite för salt, men eftersom jag fryser in den så gör det inget. När man fryser mat så blir smaksättningen lite svagare nämligen.

Förutom att söka jobb och laga mat så har jag också duschat, klätt mig snyggt, tagit nya linser och till och med sminkat mig lite (fick besök av S innan - han erkände att han hade inte rakat sig på hela veckan vilket är orsaken till att jag nu är lite röd om hakan och kinderna haha) och så har jag fixat i ordning mina kontorspapper (typ räkningar och informationsmaterial). Jag har pratat med F och bestämt att vi ska träffas på lördag och fika hos mig, förhoppningsvis kan M komma också. Jag har pratat med mamma i telefon också. Hon undrade över en kycklingrätt som jag brukar göra med väldigt gott resultat, men hon undrade ju om det verkligen behövde vara saffran med, för det var ju inte säkert att alla hon skulle bjuda verkligen åt saffran. "Jo" sa jag, "saffran är en nödvändighet för den här rätten, annars är det inte alls samma sak!" Det verkade som att mitt budskap gick in.

Dessutom har jag pratat länge i telefon med storasyster om passiv rökning och interpersonell psykologi - dvs hur man ska bete sig mot andra i situationer där man måste göra andra besvikna för att man själv ska må bra, både fysiskt och psykiskt. Jag ringde henne på förmiddagen och sen på eftermiddagen ringde hon upp och tackade för morgonens samtal, så det var roligt att höra att någon är glad för det jag gör!

Med andra ord så har det varit en bra dag, en produktiv dag!

En liten vinst

Det här inlägget handlar om de små segrar överjaget gör över självet - för att använda Freuds terminologi.

Igår satt jag, som vanligt i sista minuten, och skrev på en jobbansökan som skulle skickas in via en webbplats. När jag skrivit färdigt och tryckte på Sänd så visade det sig att klockan var över tolv och att tiden för ansökan gått ut. Så där satt jag stolt över att ha skrivit en bra ansökan och snopen för att jag inte kunde få iväg den! Vad göra? Efter lite övervägande kom jag fram till att jag skulle ringa en av kontaktpersonerna och fråga om jag kunde skicka den på e-post istället. Ansökan var ju ändå färdig och jag är ju arbetssökande och vill arbeta inom den branschen - så då vore det ju fruktansvärt slöseri ifall jag inte fick iväg den, även om det skulle bli en dag försent.

Så nu har jag ringt till en av kontaktpersonerna i annonsen och hon sa att det gick bra att skicka in ansökan till henne så skulle hon vidarebefordra den till rätt person. Det är lite löjligt men det känns ändå som en liten vinst - överjagets förnuft vann över jaget som vill strunta i att skicka in över huvud taget bara för att jag skäms för att vara ute i sista minuten hela tiden, plus att jag har min lilla fobi för att ringa folk som inte känner mig. Men att jag är ute i sista minuten hela tiden vet ju inte de som kommer läsa min ansökan sen!

*på väg till min jobbsökarmail för att skicka en viss ansökan*

Glädje i vardagen

Åh nu är jag glad! Tänk att en sån liten grej som att ringa ett samtal kan vara så stort för ens egna personliga utveckling!

Jag ringde nyss för att höra att en ansökan som jag skickat kommit in, och mannen på andra sidan luren lät inte alls så farlig som jag trodde han skulle göra. Tvärtom lät han trevlig, och han berättade om hur många som sökt och hur många de skulle ta till intervju. Jag passade på att säga varför jag sökt - att jag är hälsopedagog, berättade om mitt hälso- och kostintresse, och att jag har vana vid receptionistjobb. Han lät i alla fall inte ointresserad, så jag hoppas att jag får komma på intervju i alla fall!

Så jag är glad dels för att jag övervann min telefonskräck och vågade ringa, och dels för att han lät positivt inställd till mig och min ansökan. Nu gäller det att hålla tummarna!