En liten vinst

Det här inlägget handlar om de små segrar överjaget gör över självet - för att använda Freuds terminologi.

Igår satt jag, som vanligt i sista minuten, och skrev på en jobbansökan som skulle skickas in via en webbplats. När jag skrivit färdigt och tryckte på Sänd så visade det sig att klockan var över tolv och att tiden för ansökan gått ut. Så där satt jag stolt över att ha skrivit en bra ansökan och snopen för att jag inte kunde få iväg den! Vad göra? Efter lite övervägande kom jag fram till att jag skulle ringa en av kontaktpersonerna och fråga om jag kunde skicka den på e-post istället. Ansökan var ju ändå färdig och jag är ju arbetssökande och vill arbeta inom den branschen - så då vore det ju fruktansvärt slöseri ifall jag inte fick iväg den, även om det skulle bli en dag försent.

Så nu har jag ringt till en av kontaktpersonerna i annonsen och hon sa att det gick bra att skicka in ansökan till henne så skulle hon vidarebefordra den till rätt person. Det är lite löjligt men det känns ändå som en liten vinst - överjagets förnuft vann över jaget som vill strunta i att skicka in över huvud taget bara för att jag skäms för att vara ute i sista minuten hela tiden, plus att jag har min lilla fobi för att ringa folk som inte känner mig. Men att jag är ute i sista minuten hela tiden vet ju inte de som kommer läsa min ansökan sen!

*på väg till min jobbsökarmail för att skicka en viss ansökan*