Två år

Ha! Efter två års uppehåll hittar jag hit igen, hit till min blogg som fallit i glömska. Nu ska du återupplivas gamle vän! Håll utkik efter nya inlägg, de är på väg.

En tanke är att skriva ner vad jag äter så att jag lättare håller mig ifrån sädesslag och frukt. Och då tror jag också att jag lättare håller mig ifrån det när jag blir sugen, eftersom det hamnar svart på vitt annars...

Jag har långt fler planer på vad jag vill göra med min blogg - men för tillfället skriver jag inte mer än så här.

Mitt liv sedan augusti i korthet

Jag insåg igår att jag inte postat ett enda inlägg på min blogg på över en månad. Inte för att jag inte kommit på ämnen att skriva om, det har jag gjort, men jag har inte känt att jag har haft tid. Det har hänt så mycket att jag har tyckt att jag haft fullt upp om dagarna och kvällarna. Och när jag väl har haft tid så har jag inte haft någon lust att skriva.

Men jag kan ju berätta lite om vad som har hänt sen senast.

Sedan över två veckor tillbaka har jag regelbundet tränat. Japp, jag har börjat gymma. Jag går till Simhallens gym två gånger i veckan för den nätta summan av 199 kronor i månaden. Och inte nog med att jag får nyttja deras gym, som faktiskt är rätt trevligt och har trevligt folk, jag får dessutom gå och simma och ha kul i äventyrsbadet så ofta jag vill! Jag var där igår och hade skoj. Några längder i motionsbassängen blev det också.

I fredags blev jag avtackad från mitt jobb, så nu är säsongsanställningen över för i år, men jag har några dagar kvar att jobba, väldigt sporadiskt dock. Även detta år fick jag en svart kruka med en kaktusliknande växt i. Man kan alltid lita på min chefs smak när det gäller blommor :)

När det gäller Tupperware så var förra veckan en storvecka och vi skulle maximera vår försäljning så mycket vi bara kunde. Det personliga målet för varje konsulent var satt 11 000 kr, och hade jag inte fått en i senaste laget avbokad demonstration så hade jag förmodligen kommit upp i den summan. Nu sålde jag för 7 955 kr på tre demonstrationer vilket inte är helt fel det heller! Kruxet nu är att jag har jäkligt mycket varor att levera i vecka 41, men men, det löser sig säkert.

Strax innan jag och K åkte till London fick jag en förkylning som hette duga. Förkylningen gick över efter någon vecka men hostan som jag alltid får när jag blir förkyld satt kvar tills jag gick till läkare och fick medicin. Tack doktorn! Jag fick inte bara hostmedicin utan även astmamedicin, samt en remiss till ett spirometritest (de kollar lungfunktionen). Den 21 oktober ska jag dit. Ska bli spännande, både att göra testet och att se vad de kommer fram till.

Ja just det, jag har varit i London! Torsdag till söndag, en kort weekendresa med två heldagar i London blev det. Vi bodde i Epping, en av tunnelbanenätets slutstationer. En halvtimme tog det att resa in till city. Nästa gång vill jag inte bo så långt bort, kanske inte mitt i smeten men i alla fall så att man slipper spendera en timme om dagen på tunnelbanan. Som för övrigt är stekhet varma sommardagar. Har man tur så får man sitta så att man slipper stå och nosa någon annan stående i trängseln i armhålan - tyvärr har jag lagom längd för detta. Vore jag ett huvud längre så skulle jag slippa detta problem. I London blev det Mme Tussaud's vaxkabinett, London Eye, Portobello Road Market, en sväng i Hyde Park, en del shopping, mycket fotograferande och god mat. Sammantaget en mycket trevlig resa!

Finns kärleken i mitt liv? Njae det kan jag inte påstå. Jag har dejtat lite men det har inte känts helt rätt. Det har varit trevligt och intressanta diskussioner men jag tycker ändå att det krävs mer än så. En sak som jag tycker är konstig med nätdejting är att fastän det står i min profil att jag söker någon mellan 26 och 35 utan barn så tar gamla gubbar (kanske inte egentligen men är de 40+ så är det i dejtingsammanhang en gammal gubbe enligt mig) kontakt och skriver till mig. Tror de verkligen att de har någon chans? När de dessutom bor i Stockholm (inte så farligt långt bort) eller Lycksele (=världens ände)?!? Jag förstår mig inte på detta fenomen. Är det någon gammal gubbe i Lycksele som läser detta så kan ni väl skriva en kommentar om varför ni över huvud taget tror att ni har en chans...

Ja. Det är väl i stort sett vad som har hänt sen sist. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills nästa gång!

Jo

jag har tänkt att börja blogga mer igen. Nu är det ju snart ny månad. Och våren är nästan här. Fiskmåsarna är det i alla fall...

Windows Live Blogging

Det här var ju lite häftigt, annorlunda minst sagt. Men tänkte jag skulle testa och se hur det känns och ser ut sen på bloggen. Jag har nämligen laddat ner ett styck Windows Live hjälpmedel till min dator, däribland ett bloggverktyg och det är just det som jag testar nu. Ska bli spännande att se resultatet! Vad som känns annorlunda nu är att jag, på något sätt, skriver inlägget direkt på bloggsidan istället för via redigeraren på www.blogger.com, och jag ser direkt i browsern hur meddelandet kommer att se ut. Uppe i menyn finns en del av de vanliga funktionerna i Word kombinerat med Blogger's funktioner - infoga bilder t ex. Nu ska jag trycka på enter och se hur det här första inlägget via Windows Live ser ut på min blogg!

Utmaning

Läste i en blogg idag om en utmaning där man ska svara på ett antal olika frågor. Men inte med ord. Istället skulle man söka bilder på ordet, ta första användbara bild som dyker upp (hm hur definierar man användbar kan man ju då fråga sig) och sen svara genom att visa bilderna. Så, här kommer mina svar till frågorna:

1. Vilket år är du född?

(1980 ska det illustrera)

2. Hur definierar du din sexuella läggning?

3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och din sämsta?

(haha, gissa vad jag svarade...)

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse?

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

(Jag kom faktiskt inte på någon)

9. Vad gör dig avtänd?

(På alla sätt och vis, spyor, diarré, att man känner sig sjuk, de hemska lukterna)

10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med? (namnet)

(Eh... det var faktiskt bara en person)

11. Vilken kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

12. Ett kärlekspar på film eller TV som du gillar?

Inför jul

Jag har inte bloggat på några dagar nu och det har hänt en del sen sist. Det har varit luciatåg i biblioteket (jag var lucia) med mer folk än förväntat så jag blev lite nervös när jag såg alla. Jag har varit på anställningsintervju och slagits om en plats som personlig assistent med två andra tjejer, och jag fick i alla fall minst brons, dock ej guld. Men, det är bara att gå vidare. Ska ringa några samtal snart i jobbsökarsyfte och skriva en ansökan, så nog har jag att göra. Fika sen idag på stan med några kompisar och inhandla de sista julklapparna - de flesta är redan fixade och det känns jätteskönt. Jag har haft lilljul med pojkvännen; vi bakade pepparkakor som inte blev jättelyckade men det var roligt och vi hade mysigt med glögg och lussekatter och pepparkakor och julklappsbyte. Jag har varit på lunch med min bror och far, pratat i telefon med storasyster som idag åker till Sverige. Det kan låta vardagligt men eftersom pappa normalt bor i Ryssland och brorsan alltid har något på g så är det svårt att samla dem. Och syster min bor normalt i USA så... då ses vi inte så ofta.

Men... nu ska jag ta och göra mig i ordning så att jag kan ta mig för alla dagens uppgifter!

Flitens lampa lyser över heligheten

Jag har blivit en mycket flitigare bloggare sen jag fick bredband. Jag ville bara notera det. Hoppas att ni som läser bloggen blir gladare då (om det nu är någon som gör det, skriv gärna ett hej i så fall då!). Men oavsett om det är någon som läser eller inte, och om de i så fall blir glada eller ledsna, så tänker jag fortsätta blogga eftersom jag tycker att det är så skönt att låta fingrarna dansa över tangenterna, och se hur tankarna tar form i ord på dataskärmen. Det är helande på nåt sätt.

Jubileum!

Oj, sag ju inte sist att jag ar uppe i 100 inlagg har! Kul!

Först teori, därefter underlag för den

Nu känns det att det är höst, två gråmulna dagar har det i varit i rad. Men det sägs att det ska bli sol och tjugo grader varmt till helgen igen. Vi får väl se hur det blir med det. Jag är glad bara jag får se solen. Det gör mig faktiskt lyckligare och lättare i hjärtat. Men men, alla väder har väl sin charm...

För tillfället är det uppsats som gäller för hela slanten, förutom när jag sitter här då. Bloggen har ju blivit lite undanskuffad i sommar minst sagt, men jag tänkte att det skulle bli en ändring på det nu. Och ja, Londonkorten är förberedda, och när jag får tid så ska jag ta och ladda upp dem. Just nu sitter jag vid en av bibliotekets datorer, så då går det ju inte. Tyvärr kan jag inte säga något om när det blir, gjorde jag det skulle det säkert ändå inte stämma...

Nä uppsatsen är det som gäller nu, och idag har jag letat referenslitteratur till lite teorier som jag har. Det gäller bara att hitta någon som stödjer det jag tycker, så att jag kan använda mig av mina tankar, annars får jag lov att radera just de raderna, eller skriva om det hela på något sätt så att det blir tydligt att det är jag som spekulerar. Fast det får man ju egentligen inte göra enlig Backman - men å andra sidan så tycker min handledare att man får göra lite hur man vill bara man har en bra motivering. Jo, jag har letat litteratur - och den typ av litteratur jag letar efter är kokböcker, eller i a f något om hur matvanornas trender har sett ut, speciellt när det gäller husmanskost. Teorin är att husmanskosten är på utdöende, i a f när det gäller tillagningen från grunden i hemmet. Annars är det väl vanligt att äta svensk traditionell husmanskost på lunchrestaurang, eller köpa hem Mor Annas köttbullar eller Dafgårds färdigstekta kåldolmar från frysdisken.

Grejen är att när jag nu tittar i en massa kokböcker och i andra böcker som har med mat att göra så blir jag hungrig! Och då kan jag inte tänka, så det är väl därför som jag sitter här nu i stället för att vara flitig. Men jag har ju faktiskt hittat några böcker som stödjer mina teorier till stor del i alla fall. Det är jag glad för!

Och om molnen ville försvinna så skulle jag vara ännu gladare!

Kreativ men glömsk

Ibland när jag är på stan, går en sväng, eller bara hittar på något sådär allmänt så får jag så himla bra idéer om vad mitt nästa inlägg på Blogger ska handla om. Det kan vara om vad som helst, folk, byggnader, stilar, mode, bilar, vad jag har gjort under helgen eller igår eller något sånt. Oftast tycker jag att det är en jättebra idé! Men, nästan alltid har jag glömt bort vad det var när jag kommer hem och har möjlighet att sätta mig framför datorn. Jag blir så irriterad på min glömska!

Inte sällan är det om ganska knäppa saker, jag vet att jag hade en tanke idag som jag ville vidarutveckla här på bloggen, som jag minns handlade om något lite galet, inte galet så att det är fel, men ovanligt och häftigt. Nä *suck* jag blir så trött på mig själv ibland!

Blog in shock!

Nu får nog min blog en riktigt chock, så länge sen som det var sen jag skrev något här! Men, den är ändå inte bortglömd. Och londonbilderna är på g - har förberett dem faktiskt. Så när jag får internet hemma så ska jag ladda upp dem! Bara så ni vet.

Att höra av sig

Det var titeln på inlägget som jag nyss skrev i nedkopplat läge. Och när jag skulle markera allt för att kopiera (för säkerhets skull) så försvinner allt!!! :( Fan. Det var mycket jag hade skrivit, om att höra av sig till vänner, ovänner, syskon, potentiella vänner (eller mer ;) ). Och det var bra skrivet! Jag menar, jag hade absolut ingen lust att censurera bort något. Allt som jag skrivit skulle vara där. Och så försvinner allt :( Fan fan fan. Jag kan inte skriva om det, i alla fall inte på samma sätt, så nu skriver jag bara det här, och nöjer mig med det. Få utlopp för besvikelsen. Arg? Nä, bara grymt besviken, och ledsen. För vissa av tankarna i mitt försvinnande inlägg var upprörande och tog fram ledsamma känslor. Nog nu. Hej då. God natt.

Eller nä. Jag vill ju fram mitt budskap - att varför ska det vara så jäkla svårt att höra av sig till de man vill höra av sig till? Varför ligger det så många känslor i vägen som försvårar? Skam, skuld, stolthet, osäkerhet, rädsla. Och hur kommer det sig att en del människor som man inte träffat på evigheter ändå blir jätteglada och kommer ihåg en när man väl slår en signal? Att det är så lätt att ta vid där man slutade. Man vet var man har varandra.

Sen handlade det lite om att göra dumma saker, eller fåniga saker. Eller väldigt smarta saker. Allt beroende på hur man ser det. Att höra av sig till någon som får ens känslor att svalla, en gång för mycket eller en gång för lite - hur vet jag vilket som är vilket? Jag måste ju ändå höra av mig en gång till för att i efterhand endast kunna dra slutsatsen att jag hörde av mig en gång för mycket. En gång för lite kan jag ju bara komma fram till om man träffas igen, eller?

Nä nu lämnar jag den här diskussionen med mig själv. Just nu känns det ändå inte som att jag kommer någonvart.

Frustrerande nedsläckning

Det är mycket irriterande när man nästan har skrivit färdigt en bloggtext och datorskärmen släcks ner! Ibland händer det på den här bärbara, när man minst anar det. Och när man minst behöver det. En gång hände det på jobbet. Det var bara att stänga av datorn och sätta på den igen och hoppas på att skärmlampan (eller vad det nu är som inte funkar som det ska) ska fungera. Bäst att spara det här i Drafts så länge... ifall det skulle hända igen.

Ofrivillig bloggtid och planering

Igår och idag har jag inte haft något jobb. Istället får jag mer tid över för att blogga, det är bra. Tycker att jag försummar min blogg för det mesta. Men det är ju inte kul heller att vara utan jobb. Imorgon och på fredag är det dock dags igen. Får se om det blir fler dagar eller om fredagen blir min sista dag på det här jobbet. I så fall får jag kanske ta och köpa en tårta eller något till kollegorna. Fast det är ju inte kollegor egentligen eftersom jag i praktiken inte är anställd där. Utan inhyrd som konsult. Men jag jobbar ju med dem.

Veckan därpå och veckan efter den kommer jag dock gå arbetslös men efter det har jag jobb på turistbyrån i V-staden. Tre månader. Med fast inkomst, det är ju inte helt fel :)

Vad jag ska göra i höst har jag däremot inte så mycket vetskap om än. Söka jobb, utveckla företaget kanske, göra färdigt studierna så att jag kan ta ut min examen. Det vore härligt.

Att läsa eller läsas

Jag tror, nä jag vet, att jag är en mer flitig bloggläsare än -skribent. Eftersom det finns ett samband mellan hur ofta man skriver på sin blogg och hur många läsare man har borde jag följdaktligen inte ha särskilt många läsare. Ändå har jag märkt att det är ganska många ändå (mot vad jag trodde) som hittar hit, men vad är det för folk? Vad jag känner till så har jag bara en regelbunden läsare (inga namn behövs). Kan det vara så att om man vill ha fler läsare till sin blogg så måste man också bli mer aktiv i att läsa och kommentera andras bloggar? Jag tror faktiskt det. Syns man inte så finns man inte.

Silverfisken har många läsare, det syns om man tittar bland kommentarerna. Men det måste ju ha börjat någonstans. Och hur kom det sig att han blev/är så populär? Ska man behöva flytta till andra sidan jorden, skaffa sig ett spännande yrke och bli en snygg hunk för att bli lika poppis? Ponera att Silverfisken bodde i en liten håla i Sverige, var lokalvårdare eller busschaffis eller hade något annat dylikt tråkigt jobb, men fortfarande hade samma förmåga att skriva. Skulle besöksstatistiken på hans blogg se likadan ut ändå? Hur stor betydelse har ens förmåga att uttrycka sig, och hur stor betydelse har faktorer runt om? Vilken roll spelar ens bloggrykte? Hur många har tipsat någon annan om en blogg? Det måste vara sånt som gör att man blir läst av många. Eller att man gör reklam för sitt skrivande på något sätt. Åter igen, syns man inte så finns man inte.

Själv tror jag att ens ord måste ha förmågan att beröra, sen kan det kvitta vem man är, var man bor, hur man jobbar, och allt annat sånt där. Faktiskt tror jag att det inte spelar så stor roll vad man skriver om, så länge som folk blir berörda av att läsa det.

Kvarglömda idéer

Ibland får jag så många idéer som jag vill skriva om, men när jag sen sätter mig vid datorn har jag antingen glömt bort hela konceptet eller glömt bort poängen med det hela. Irriterande. Som nu. Det kanske blir bättre om jag går bort från datorn en sväng, då kommer jag säkert på det. Precis som att man måste gå tillbaks till omgivningen där man var när man kom på idén för att kunna komma ihåg den. Kommer jag på i köket att jag ska göra något i vardagsrummet och går dit, så kan jag ha glömt det 5 sekunder senare. Går jag tillbaks till köket så kommer det tillbaks. Märkligt va?

Endast förbipasserande?

Jag har märkt att jag har fler besökare på bloggen än vad jag trodde att jag skulle få i första början (dvs mina kompisar). Men... för att vara så många besökare som jag ändå tycker att det är (även om det säkert är väldigt få i förhållande till vissa andra bloggar) så är det väldigt tyst bland kommentarerna. Så, det vore trevligt att få läsa någon rad från alla er som passerar den här sidan i cyberspace. Ge er tillkänna!

Mysan

Mysan
Originally uploaded by Consonus.

Man kan tydligen minska storleken på sin blogg (för att få den mer lätthanterlig) genom att lägga upp bilderna på en bildserver. Det har jag själv nyss gjort, och nu måste jag ju testa att det fungerar!

Det blir katten Mysan som får vara med på premiären. Visst har hon stiliga morrhår!

Och där var den!

När man talar om trollen så står de i farstun. Nu dök den lilla redigeringspennan/-länken upp! Märkligt.

Dysfunktionell Blogger?

Hm. Kom just att tänka på att när man är inloggad på Blogger och tittar på sin blog, så borde man väl se en liten penna nere vid "Kommentarer"? Som man kan direktredigera inlägget med? (Ja alltså inte själva pennan, man får ju lov att klicka på den för att inlägget ska öppnas för redigering.)

Den pennan saknar jag. Är det bara min blogg eller är det samma fenomen hos andra också?