Oh Guds lamm

Visst är jag lite knasig! Det märks att jag är medlem i en kyrkokör. Upptäckte mig själv nyss sjungandes på en melodi som förekommer under gudstjänster - Oh Guds lamm, som bo-orttager världens synd... Det händer förvånansvärt ofta dessutom.

Samma designer

Surfade lite på Youtube och kikade på videos från ESC 2008. Tanken slog mig - "har de möjligtvis samma designer??"

Ukraina med Ani Lorak, Shady Lady:



Sverige med Charlotte Perelli, Hero:



Låtarna är ganska lika också... Så med samma klänning och samma låt, vilket nummer är bäst??

Den norska storsegern

Så här en dryg månad efter Eurovision Song Contest har firandet lagt sig, men säkert är att ingen kommer att glömma charmige Alexander Rybaks grand slam på länge. Nyss kikade jag först på inspelningen från den norska finalen,



(Jag tycker det ser så roligt och fräckt ut när han sticker ut tungan då han spelar, efter 1:02 och 2:15 minuter.)

och därefter på hans bidrag från tävlingen för hela Europa - och jag kan inte säga annat än att det är jäkligt bra. Bra sångröst, härlig charm, snygg och häftig berättande show, duktiga musiker och dansare - och på det en trallvänlig och medryckande melodi med en text som många kan relatera till. I det här uppträdandet har dessutom några saker förbättrats jämfört med i den norska finalen. T ex har tjejerna fått lite mer färg på sig, istället för den bleka färgen i den norska tävlingen. Det är ju lite större lokal också... det gör det hela lite pampigare :) Kan det bli bättre? Bedöm själv.



Jag läste i Petter A. Stordalens blogg att han tycker att Rybak ser ut som en blanding av Elijah Wood och Daniel Radcliffe, aka Harry Potter, och visst, det stämmer ju på pricken!

Musik i småtimmarna

Det sitter en jazzande karl i min soffa. Han spelar på gitarr och sjunger blues.

The Boss

Har hittat en ny (för mig) sida på internet som jag roat mig med de senaste två dagarna. Musicbrigade heter sidan, fylld med låtar och videos. Just nu har jag beundrat Bruce Springsteen och hans hesa röst i Dancing In The Dark, och han är verkligen bra! Just i den videon, som visar en tämligen ung Bruce, måste jag dessutom att han är riktigt sexig snygging :) Kommer nog att återkomma till den, han tål att tittas på tihi... Plus att hans musik rocks!

Lyssna här.

Det var faktiskt bara det jag ville säga. Jo, och att jag har upptäckt en grupp som heter Good Charlotte, passande va?

-----------------------------------------------------
Uppdatering 10 februari 2008:
Musicbrigade har gått i konkurs!! Videon som jag länkat till ovanför finns inte längre kvar *snyft*

1 april, sondag

Helgen har bestatt av konsert pa Carnegie Hall - en mycket imponerande upplevelse, bade arkitekturmassigt och musikaliskt, bio pa Clearview Cinema med filmen Pan's Labyrinth (en mycket gripande spansk film), skoshopping, Battery Park-turer och en kort svang pa Museum of American Indian.

Jag har stadat hos syrran, som sjalv holl pa med tvatten, kakat burritos och igar var jag vid Ground Zero. Det var sa sorgligt att se denna plats, som nu mest ser ut som en byggarbetsplats om det inte vore for alla skyltar om handelseforloppet. Foton, tidslinje och namn pa alla omkomna fanns dar ocksa.

Inför körövningen ikväll

så måste jag komma ihåg att ta med pengar till medlemsavgiften. Sista dagen att betala idag, därefter blir det straffavgift! Huvva!

Och så är det min tur att fixa fika. Nu har jag sån tur att det redan finns en hel del på plats, tepåsar och kaffepulver och saft och köpekakor, men eftersom jag har en ledig dag idag så tänkte jag ju faktiskt ta och baka någonting. Det lutar åt chokladbollar rullade i kokos eftersom det är både gott och enkelt och det var väldigt längesen jag bakade sådana bollar.

Ska gå en liten sväng på stan sen, ta ut pengar (till medlemsavgiften), lämna böcker på bibblan (förhoppningsvis har jag ingen förseningsavgift att betala, kommer inte ihåg exakt datum när böckerna ska vara tillbaka men det var nu i dagarna), posta brev med enkäter - fick två förra veckan som dels Landstinget och dels en student på HiG ville att jag skulle fylla i (beskedlig som jag är gör jag det) - och passa på att testa stegräknaren lite mer!

Middag ikväll blir feijoada conpleta, fast den är inte riktigt komplett eftersom farofan (vi gör med ströbröd istället för maniokmjöl, och tillsätter bacon också) saknas. Broccoli och apelsin ska vi dock ha till idag med. (Det är alltså rester som vi ska äta i eftermiddag, den här maten räcker nämligen till ett helt kompani om man gör en hel sats.) Det här är alltså Brasiliens nationalrätt och finns i en mängd varianter. Men när jag och sambon gör den, så brukar vi ha 3 st chorizokorvar, 1 kg kassler, lök, vitlök och ett gäng svarta bönor i grytan. Till det lagar vi ris och kokar broccoli, hackar apelsin och gör farofa (lök, bacon, ströbröd, oliver, ägg). En fräsch salsa till på tomat, gurka, lök, persilja, bönspad, salt och peppar, dessutom. Naturligtvis caipirinha till fördrink! Fast inte ikväll, nu är det ju måndag och jag ska till kören efteråt...

Helgen då jag fyllde 26

Har ju glömt att visa lite foton från min helg hemma i Smålandet! Men här kommer ett gäng.

Det här kortet tog jag runt halv nio på morgonen, 26 januari, när solen som synes precis höll på att gå upp. Det syns dock också hur smutsigt tågfönstret var!

Mamma gjorde semlor på eftermiddagen samma dag, och bror min kom på besök och hjälpte till att smaska i sig några av bakverken. Dessutom hade han två semlor med själv, men de var köpta. Bullarna hade hon bakat själv, goda som vanligt. Kan ju säga att det blev ganska många semlor den helgen... Men de var inte särskilt stora.

På fredagen fikade jag hos mormor och morfar. Hembakta kakor och bullar, och semlor igen. Har jag berättat att mormor jobbade på konditori och bakade kakor och bullar och wienerbröd hela dagarna när hon var ung en gång för längesen? Då förstår ni kanske att hon bakar väldigt gott kaffebröd. Farligt gott. Givetvis på smör och grädde - inget fusk här inte!!

Lördagen var min födelsedag, och jag fick frukost på sängen och några presenter också. Här är min födelsedagssmörgås, nästan ett konstverk, i närbild. Fin va?

På lördagkvällen var jag på förfest, födelsedagsfest (men inte för mig utan för en annan tjej) och sen på ett uteställe med några kompisar, och hade totalt sett en ganska trevlig kväll. Det kunde ha varit bättre för musiken på det där stället var inte särskilt bra tyvärr. För mycket techno med för lite melodi, för mycket sova-och-slöa-musik på R'n'B-golvet med för lite go, och för mycket svenska melodifestivallåtar på det tredje dansgolvet. Suck. Men annars hade jag en kul kväll!

Dagen efter tog jag och en gammal (sedan mellanstadiet) kompis en promenad runt sjön. Solen sken och det var en härlig vinterdag med is på sjön. Tydligen ganska tjock is eftersom vi såg spår i snön på isen av människor som gått där, och eftersom två luftballonger som cirkulerade över stan sedan landade på isen. Men, en luftballong kanske inte väger så mycket pga lyftkraften?

På måndagen var det dags att åka hemåt norrut, och efter en dryg resa var det bara att stövla direkt till körövningen (inte för att jag var tvungen utan för att jag ville vara med). Kvart över åtta på kvällen kunde jag äntligen packa upp min väska, som fått lite tillskott i packningen under helgens gång.

Borta bra men hemma bäst!

Journalistsnack

Nedanstående recension kommer från Nya Ludvika Tidning, 2005-11-07.

"Och så applåder - igen
Det var endast ett fåtal stolar som gapade tomma i Cassels när a capellamästarna The Real Group gästade Grängesberg.

Publiken gav dem ett frosseri i stående ovationer.

Bandet varvade frisk med låtar från sin digra repertoar. Låtarna Primetime Blues, Are You Coming to Me och A Perfect Life framförs till publikens stora förtjusning. Men den låt som får överlägset mest respons är Mikael B Tretovs Makalös manick. Real groups version är naivt kul och applåderna efteråt är öronbedövande.

Konserten är överlag stämningsfull och mycket väl framförd. Men stundtals låter det lite för polerat och det känns då sterilt trist.

Mellansnacket är ofta plumpt och långsökt. De mediokra skämten kunde de gott och väl och sparat till hemresan.

Budskapet i den allvarliga låten Mr father spolieras en aning genom att den aldrig vill ta slut. Ett riktigt sömnpiller. Och tragikomiskt nog så slumrar mannen på min vänstra sida helt oberört under hela framförandet.

Men desto bättre blir det när gruppen, direkt efteråt, bjuder på en riktigt stark och vacker tolkning av Jan Johanssons gamla låt Svallvågor. Mäktigt.

När sista låten slutat ljuda ut över den stora publikmassan blir det, ganska omedelbart, stående ovationer.

Det blir ett extranummer, såklart. Och det blir återigen stående ovationer.

Och jodå, Kvintetten kommer ut igen och bjuder på Povel Ramels Underbart är kort.

Sedan blir det... stående ovationer. Igen.

The Real group är utmärkt underhållning en gråmulen söndag i november.

Joel Finnström"

Fotot taget av Gunne Ramberg, Dalarnas Tidningar.

Jag undrar just hur duktiga journalister är på svenska och korrekturläsning... Jag menar "repertoar"?? Det borde väl heta à cappella-mästarna, inte a capellamästarna? (Så att man förstår att à:et hör till cappella (som för övrigt stavas med två p-n).) Och varför stor bokstav på kvintetten mitt i en mening? Namnet är The Real Group, med tre ord, och med stor bokstav i början på varje ord. Och hur kan Joel Finnström veta att mannen till vänster slumrade? Han kanske slöt ögonen för att njuta än mer av musiken...

Underbart är kort

ja, alldeles för kort. Och underbart var det.

Vad ska jag säga, wow, The Real Group live på Cassels - åååååh :)

Wonderful!

Jag har bara hört dem på skiva tidigare och visste lite halvt om halvt hur de ser ut. Att de låter bra vet jag ju redan, men vilken upplevelse att se dem live! Inte bara musiken, utan också vilka härliga personer de är - mycket humor och bjuder på sig själva gör de. Och vilken akustik i Cassels, denna kopia av Bank of England mitt ute i skogen - men jag tvivlar på att riktiga Bank of England har en scen som huvudattraktion, ja om de överhuvudtaget har en sådan. Det låter ju inte riktigt så på namnet...

Det var första gången jag var på Cassels. Jag ska dit igen i december på julkonsert, och då hoppas jag att jag inte behöver stå i kö till serveringen i 25 minuter för att hinna slänga i mig en halv flaska cocacola och en kanelbulle - vilket vi fick lov att göra eftersom vi hamnade i den senare delen av kön, som ledde uppför en trappa, och sen uppför en trappa till, och därefter halvt genom en stor sal för att äntligen nå till två ineffektiva personer som meddelade, när jag kom fram, att kaffet var slut. Så då fick det bli läsk istället. Lyckligtvis var det inte lika mycket folk i trappan när vi var på väg nerför i all hast med bullen i ena handen och colaflaskan i den andra, och vi lyckades faktiskt tajma in vår "nedtrappning" med inringningen till konsertsalen.

Men jag ångrar att jag inte hade mer kontanter i plånboken eftersom det var skivförsäljning efter konserten av deras nya album. Anders Jalkéus stod och signerade varenda skiva :) Fast det är ju ändå inte säkert att det skulle funnits pengar i automaten med denna kontantbrist som det är just nu... Får kila till Åhléns imorgon!

En annan sak som jag ska göra imorgon är att läsa tidningen för att läsa recensionerna - bara för nyfikenhets skull (jag vet ju hur bra de var ändå :))

Fotot är från The Real Group's hemsida.

Rena fötter och körtankar

"Last night of the Proms" på TV, och bad för fötterna.

Det är så skönt efteråt att ha gjort i ordning sina fötter, filat lite (det behövdes verkligen), klippt naglar, smörjt in och sen ner i ett par sköna tofflor. Inga hårda kanter, nästan som bebisfötter :) Nåja, kanske inte ändå. Men "Efter" är så mycket bättre än "Före". Det kanske vore något för TV, ett program om fot-makeovers? Så många makeover-program som det finns... Hehe, kanske inte... Det stöter nog bort folk i stället för att locka dem att titta.

Innan "The Proms" tittade jag lite på Aktuellt, och såg den stora körlegenden Eric Eriksson, 87 år gammal dirigent, still going strong! Undrar just om de andra i F-kören såg det där. Det vore något att bita i med den ambitionsnivån! De var väldigt glada i måndags i alla fall efter en otraditionell körövning, eftersom vår körledare var bortrest och vice körledare inte heller kunde så fick jag ta över! Kul! Det är ju roligt att få styra lite, och få påtala saker som man annars bara tänker stilla för sig själv, sånt som egentligen inte hör till körens ambitionsnivå men gärna till min egen! Och det verkade faktiskt som de gillade det :) Skulle kanske nämna något om det, att jag gärna håller i fler övningar, till någon i styrelsen.
Men en sak som jag funderar på - de applåderade efter övningen, förmodligen för att de tyckte att jag var duktig som körledare. Men, nu till min poäng - hur många gånger måste jag, i stället för vår ordinarie körledare, hålla i övningen för att de ska sluta applådera? Jag har hållit i några uppsjungningar innan och då har de också applåderat. Jag menar, varför applådera? Så märkvärdigt är det väl ändå inte, eller? Fast det är ju kul ändå att de gör det :)

"The Proms" ja, höll nästan på att glömma bort. Brittisk körmusik från olika parker genom hela Storbritannien, direktsänt. Och en jättekör! Så pampigt med "Rule Britannia", "Land of hope and glory" och så givetvis Storbritanniens nationalsång *lyrisk*. Och det var så kul att se folket i kören spexa och larva sig under "Fantasia on British Sea-songs" :)

Nu är det inte så sent för mig, men senare för min sambo som gick upp tidigare (hm, hängde det där ihop?). Läggdags hur som helst och sambon väntar. (Dumt med dator och säng i samma rum :( .)