Järn är bra

Det känns faktiskt som om mitt håravfall har börjat avstanna. Jag har inte märkt av några nya strån, som är på utväxt, men det kommer nog så småningom. Vad jag märker nu är att jag inte fäller lika mycket som jag gjorde för två veckor sen och det är himla skönt. Då kommer jag inte att bli flintskallig! Om jag fortsätter med min järnkur några veckor till, kanske till årsskiftet, så borde jag få upp värdena så pass bra att håret hamnar på tillväxt igen. Fredag nästa vecka ska jag gå och kolla mitt blodvärde igen för att se var det ligger nu. Sen i måndags har jag dessutom börjat med Blutsaft, som är lite snällare mot magen än vad järntabletterna är. Innan tog jag tre järntabletter om dagen, nu tar jag två plus en dos Blutsaft om dagen.

Håret är huvudsaken

Så här i nyårstider sökte jag för en halvtimme sen på hårstyling och uppsättningar på internet för att se om jag kunde hitta någon fin frisyr som jag kan fixa till med min page som når mig till hakan. Jag hittade en hel del, inte bara bilder på frisyrer utan också videoklipp på Youtube där riktigt långhåriga tjejer visar hur man lockar håret och hur man sätter upp håret i viktoriansk stil (inte jag, och definitivt inte till nyår). Den tjejen hade för övrigt en meter långt hår.

Men så hittade jag en sak till, nämligen en tråd i ett diskussionsforum där en mamma skrev att hennes dotter, 4 ½ år, ville ha kort hår för dottern var så trött på att håret fastnade i ansiktet hela tiden. Så hon fick håret precis så kort som hon ville ha det och blev jättesöt i det. Dock tyckte en annan mamma på dotterns dagis att flickor ska väl ha långt hår istället för att vara pojkaktigt korthåriga. Korkat sagt tycker jag, speciellt eftersom hon sa så så att flickan hörde det. Nu är väl inte det här så mycket att orda om ifall det inte hade varit så att jag själv var en korthårig flicka när jag gick på dagis. Jag kan inte komma ihåg att jag själv ville ha den frisyren, inte heller kommer jag ihåg att jag protesterade när mamma klippte mig, jag var nöjd ändå. Och då var väl det jättebra. Men vad jag inte heller kan komma ihåg är om mamma frågade mig hur jag ville ha mitt hår. Jag växte upp på 80-talet då det var populärt med hockeyfrilla och min frisyr var därför ibland mer snaggad fram och längre bak. Det var fler av tjejerna i klassen som hade liknande modell, men skillnaden var att deras längre hår var mycket längre än mitt.

Jag hade aldrig tänkt på detta innan nu i höst, men just i höst har jag lärt känna en del nya människor varpå de tittat på mina gamla skolfoton. De har inte kunnat hitta mig! Fastän jag varit med på bilderna och inte heller försökte gömma mig för fotografen. Anledningen? Jo, de tänker att jag är tjej och därför letar de efter en person med långt hår som liknar mig. Det är först när jag börjat fyran som de hittar mig för där har jag page istället för hockeyfrilla. Uppenbarligen var inte detta något jag led av när jag var i den åldern, men jag kan tycka nu att det är lite sorgligt att jag aldrig fick ha långt hår när jag var liten.

Bilden ovanför visar mig och mina kamrater när jag gick på dagis 1985.





Hittade du inte mig?

Nu ser jag ut så här, april 2007. Är jag mig lik?

Resultatet

Tihi :) Det blev bra.

Det blev mörkare än jag trodde men det blev bra :D

Kvällens outfit på Grace:
Svart snygglinne. Vit kort kjol. Svarta tunna tights. Vita sandaler med lite klack. Förmodligen ljusa kavajen till. Halsband med stor vit snäcka med pärlor och blå örhängen.

Spänd förväntan

Hoppas verkligen att det blir bra nu. Sitter nämligen med vått hår i en handduk efter att ha färgat mitt mellanblonda hår till moccabrun nummer 850 enligt Poly Palette. Förhoppningen finns där eftersom jag har bestämt med en kompis att vi ska gå ut ikväll - så jag hoppas verkligen att håret inte har blivit lila eller någon annan konstig färg!!

Visst har jag färgat mitt hår tidigare och vet ungefär hur det går till. Man läser på förpackningen hur man ska göra, gör så och ett antal minuter senare så har håret en annan färg. En sak som jag däremot aldrig gjort (som det står att man ska göra) är det här allergitestet - som ändå inte garanterar något. Ifall det skulle vara så att man inte får någon reaktion så kan man nämligen ändå inte lita på det eftersom en allergisk reaktion kan uppstå ändå under procedurens gång. Jag har aldrig känt något.

Färgen täcker grått hår perfekt. Jo... jag har faktiskt några gråa...

Men men, nu ska jag göra mig iordning så att jag är färdig i tid. Vi får väl se hur det går med hårfärgen :). Det är för övrigt första gången i mitt liv som jag går ut två kvällar i rad. Igår var jag på Paus och Kafé De Lux med Marie, och idag ska jag ut på Grace med Carolina och en kompis till henne som jag aldrig träffat innan. Jag tror det blir kul ikväll eftersom det är riktig härligt väder (det har varit klarblå himmel och 25 grader plus i tre dagar i sträck) plus att det är löningshelg. Och lön har jag fått. Har ju levt knapert nu sen... ja det vill jag inte riktigt tänka på men det är en tid tillbaka. Jag är glad att jag iaf har den egenskapen att vara förutseende när det gäller ekonomi. Det har betytt väldigt mycket för mig.

Nu ska jag kolla in resultatet!