Uppföljning av intervjun

Den 22 januari var jag på anställningsintervju för ett jobb som butiksbiträde här i stan. Kvinnan som intervjuade mig lät nöjd med det jag svarade på hennes frågor och det kändes som om vi kom bra överens. När jag gick därifrån kändes det som att det i alla fall inte var en omöjlighet att jag skulle få jobbet. Hon skulle höra av sig på fredag samma vecka eller senast veckan därpå. Hörde hon av sig på fredagen? Nej. Hörde hon av sig veckan därpå? Nej. Jag ringde till hennes mobil någon dag under den veckan för att höra hur det gick med tillsättningen. När hon inte svarade lämnade jag ett meddelande på mobilsvaret att hon kunde väl höra av sig eller så skulle jag återkomma senare. Hon hörde inte av sig. På torsdagen samma vecka ringde jag till butiken för att höra med henne hur det gått. En kollega svarade och sa att hon är här en kort stund imorgon. "Okej" sa jag, "ska jag testa att ringa imorgon igen?" "Nej hon är här så kort stund så det är bättre att hon hör av sig till dig." Okej tänkte jag, vi får väl se hur det blir med den saken. Nu är det den 7 februari och jag har ännu inte hört något om ifall tjänsten är tillsatt eller inte. Jag vet att tjejen ifråga är sjukskriven på halvtid - men det innebär ju också att hon jobbar halvtid!! Jag tycker att det är jäkligt dålig stil att inte höra av sig - oavsett hur beskedet ser ut.
Ring istället så jag får veta!

Med risk för melankoli

Jag stiger upp på morgnarna, äter frukost, sätter mig vid datorn och kollar mina mail. Tänker att idag ska jag söka minst 2 jobb. Klär på mig. Diskar upp från gårdagens middag och dagens frukost och lyssnar på radion. Eller så har jag det tyst för jag gillar tystnad. Ibland ringer mamma på förmiddagen, hon börjar inte jobba förrän vid tolv och det händer att hon slår en signal för att prata av sig lite. Disken blir färdig och det är en skön tillfredsställelse att se en ren yta istället för en överbelamrad diskbänk. Sen hoppar jag in i duschen och borstar tänderna. Tar på mig rena kläder om jag är pigg och vill ut, eller drar på mig mysbyxorna och en tröja om jag bara vill stanna inne.

Just idag skiner solen, och jag tänker att jag ska ta en promenad sen. Det snöade igår, blåste som attans, men idag skiner solen och himlen är blå med några luddiga tunna moln.

Efter eventuella ärenden på stan eller promenaden är jag hungrig igen och ser till att få i mig lite lunch. Några av de jobbannonser som jag hittade innan var intressanta och jag tänker att jag ska ringa innan jag skickar iväg min ansökan. Funderingarna hopar sig - vad ska jag säga, vad vill jag veta, är det någon idé att ringa egentligen - de väljer förmodligen någon annan ändå för varför skulle de vilja ha mig?? Ibland känns det riktigt jobbigt och då är det svårt att gaska upp sig från den där tungsintheten även om jag verkligen försöker. Jag går ut med soporna istället för att ringa. Sitter sen framför datorn och funderar fast det inte rör sig i skallen på mig. Ringer M och pratar med henne en stund och känner mig på lite bättre humör efter det. Läser tidningen och kollar efter jobbannonser; civilingenjör sökes, säljare inom reklambranschen, chaufför med behörighet för tungt släp, controller, undersköterskor, personlig assistent, lärare på XX-skolan i Kalmar. Var finns de jobben som jag kan söka?? Undrar jag. Mina två jobb som jag tänkte söka har reducerats till ett och den ansökan har jag påbörjat. Tänker att jag kan skriva färdigt imorgon. Behöver dessutom läsa på lite om företaget innan jag skickar iväg.

Så här kan en dag i mitt liv se ut. Det är högst sannolikt att en dag ser ut så här. Onsdagar har jag körövning, och de ser jag till att gå på om jag inte har fruktansvärd mensvärk eller är jätteförkyld eller magsjuk eller något sånt. Den här hösten ställer jag upp som hårmodell åt en tjej som ska göra gesällprov så då kommer jag ut en del när hon vill öva.

Mitt problemområde är i första hand karriärsbiten. Kärleken börjar ordna upp sig, det känns bra där. Socialt har jag vänner och familj som jag kan vända mig till när jag behöver, och jag finns där när de behöver mig. Men även om jag känner stöd från dem så är det jobbsjälvförtroendet jag behöver för att söka jobb och för att få det behöver jag jobba. Moment 22 suck. Vad göra? Igår var jag på arbetsförmedlingen och såg ett papper som jag tog om volontärjobb, det är iaf en sysselsättning.

På kvällen läser jag lite i en bok som ligger på nattduksbordet, umgås med dumburken, lagar middag och sitter mer vid datorn (=smartburken). Pratar kanske med K, fixar lite hemma (igår t ex rensade jag ut sommarkläderna från garderoben och hängde in vinterkläder istället), och borstar sen tänderna innan jag går och lägger mig. Dessutom så har jag en tendens att vrida lite på dygnet. Somnar kanske vid 2-3-tiden, vaknar vid 9-10 sådär. Får höra ibland att jag är lat som sover länge, men tidsmässigt sover jag ju som de flesta, det är bara att jag varit uppe längre.

Godnatt.

Sirap

Idag är jag riktigt seg. Trött i kroppen och trött i skallen. Orkar inte riktigt tänka, just nu skriver jag på automatik. Gäsp. Stort gäsp. Solen brukar skingra ett dåligt humör men den skiner inte utan molnigheten ökar min tröghet istället. Sirap.

Och alla besticklådor med innehåll ligger på golvet i vardagsrummet.

rain season

Regnet har kommit för att stanna. I alla fall känns det så. Idag började det med att ösregna. Det stod som spön i backen, och det är ingen underdrift. Därpå lugnade det ner sig lite. Vid lunchtid drog det igång igen. Sen lugnade det sig lite än en gång. När jag fikade vid halv fyra öppnade himlen sig. Snälla, jag har fått nog av en veckas ihållande regn, jag vill ha sol!!

Värmen har slagit till

Frågan är om den har kommit för att stanna. För jag svettas och det är klibbigt och jag kan inte sova och det är bastu i hela lägenheten. Bor högst upp på tredje våningen och det är inte nådigt. Djävulen hälsar på typ. Och jag vill ha regn.

Kreativ men glömsk

Ibland när jag är på stan, går en sväng, eller bara hittar på något sådär allmänt så får jag så himla bra idéer om vad mitt nästa inlägg på Blogger ska handla om. Det kan vara om vad som helst, folk, byggnader, stilar, mode, bilar, vad jag har gjort under helgen eller igår eller något sånt. Oftast tycker jag att det är en jättebra idé! Men, nästan alltid har jag glömt bort vad det var när jag kommer hem och har möjlighet att sätta mig framför datorn. Jag blir så irriterad på min glömska!

Inte sällan är det om ganska knäppa saker, jag vet att jag hade en tanke idag som jag ville vidarutveckla här på bloggen, som jag minns handlade om något lite galet, inte galet så att det är fel, men ovanligt och häftigt. Nä *suck* jag blir så trött på mig själv ibland!

Att höra av sig

Det var titeln på inlägget som jag nyss skrev i nedkopplat läge. Och när jag skulle markera allt för att kopiera (för säkerhets skull) så försvinner allt!!! :( Fan. Det var mycket jag hade skrivit, om att höra av sig till vänner, ovänner, syskon, potentiella vänner (eller mer ;) ). Och det var bra skrivet! Jag menar, jag hade absolut ingen lust att censurera bort något. Allt som jag skrivit skulle vara där. Och så försvinner allt :( Fan fan fan. Jag kan inte skriva om det, i alla fall inte på samma sätt, så nu skriver jag bara det här, och nöjer mig med det. Få utlopp för besvikelsen. Arg? Nä, bara grymt besviken, och ledsen. För vissa av tankarna i mitt försvinnande inlägg var upprörande och tog fram ledsamma känslor. Nog nu. Hej då. God natt.

Eller nä. Jag vill ju fram mitt budskap - att varför ska det vara så jäkla svårt att höra av sig till de man vill höra av sig till? Varför ligger det så många känslor i vägen som försvårar? Skam, skuld, stolthet, osäkerhet, rädsla. Och hur kommer det sig att en del människor som man inte träffat på evigheter ändå blir jätteglada och kommer ihåg en när man väl slår en signal? Att det är så lätt att ta vid där man slutade. Man vet var man har varandra.

Sen handlade det lite om att göra dumma saker, eller fåniga saker. Eller väldigt smarta saker. Allt beroende på hur man ser det. Att höra av sig till någon som får ens känslor att svalla, en gång för mycket eller en gång för lite - hur vet jag vilket som är vilket? Jag måste ju ändå höra av mig en gång till för att i efterhand endast kunna dra slutsatsen att jag hörde av mig en gång för mycket. En gång för lite kan jag ju bara komma fram till om man träffas igen, eller?

Nä nu lämnar jag den här diskussionen med mig själv. Just nu känns det ändå inte som att jag kommer någonvart.

Denna värme...

Sååå trött. Inte bara för att jag inte har sovit tillräckligt om nätterna, värmen gör sitt till. Jag blir så slö, och har svårt för att koncentrera mig. Till exempel har jag idag blivit hastigt och lustigt och ofrivilligt kramad av en av bibliotekarierna då jag med hög fart lyckades springa in i honom runt ett hörn. Dessutom höll jag på att tappa glassen i golvet när jag skulle lägga upp den på cafeterians disk för att betala för den. Förutom det så tror jag värmen går speciellt hårt åt språkcellerna i hjärnan för från och till har jag inte kunnat uttala orden tydligt idag. Och stavar fel gör jag nu. Fast det märks ju inte, jag upptäcker det i alla fall och rättar till innan jag lägger ut på bloggen. En bokstav för mycket här, en bokstav för lite där, vänder på ord, vänder på bokstäver – så ser det ut. Syftningsfel och saknade ord och bokstäver är det också gott om.

Inte nog med att jag är trött, jag går också (som vanligt) i väntans tider för att få ut min ersättning för jobbet i maj. Står det förfallodag sista juni så ska jag ha mina pengar då. Och om inte då så i alla fall närmaste vardag efter. Men inte… Idag ringde jag och fick veta att utbetalningen hade registrerats igår, och att pengarna skulle vara inne på tisdag, 11 juli. Något sent. För sent. Men det skiter de i, min räntefaktura som jag skickade ut när de var en månad försenade med en betalning struntar de i ändå, eftersom beloppet är så litet ändå. Vad då litet? Det är principen som räknas! Och en markering från min sida. Skickar jag ut en faktura 30 dagar före förfallodag så har de 30 dagar att betala den på. Varför kan de då inte betala inom 30 dagar när de ändå har så pass god tid på sig?!?

En sak till. Jag hatar när låren klibbar ihop sig. För det gör de i den här värmen. Idag hade jag faktiskt långbyxor (dock svala sådana) på mig bara för den sakens skull.

Tankar från en perrong

Ibland känns det som om livet går förbi mig. Jag står vid sidan av, på en perrong, och medan livets vagnar glider förbi i maklig takt så står jag där och undrar vilken vagn jag ska hoppa på. Tåget är långt med väldigt många vagnar, men alla tåg tar ju slut någon gång vet jag. Jag måste välja. Vad vill jag göra? Vad ska det bli av mitt liv?

Sen vet jag i mitt bakhuvud att huvudsaken är att jag kommer ombord, så kan jag välja plats bland vagnarna sen. Men det är svårt. Tåget glider förbi, och jag måste spurta för att hinna hoppa på. Jag orkar inte, har inte kraft nog. Det känns lönlöst.

Kommer det fler tåg, undrar jag. Kanske. Måste kolla tidtabellen.

Mitt sociala liv

Socialt sett så är mitt liv ganska torftigt. Ändå känner jag fler folk här i stan än vad sambon gör som har bott här i tio år. Jag har bott här i snart ett och ett halvt. Men de jag känner är ändå mest folk som jag känner till, inte känner jag dem så mycket, det vill jag inte påstå. Vi hejar på varandra på stan, om jag säger så.

Det som jag saknar mest är att ha nära vänner som jag kan umgås med. Att ta en sväng på stan, fika tillsammans, kanske gå en promenad, komma utanför sina egna problem och få hjälpa någon annan, få lite perspektiv - sånt tycker jag är viktigt för att jag ska må bra.

En vanlig dag kan se ut så här: (Ej måndagar för då har jag kören.)

J väcker mig innan han går till jobbet. Själv har jag tyvärr inget jobb att gå till, eftersom jag inte har några uppdrag nu. Han säger hej då och vi ses till lunch, och går sen. Jag somnar om, stiger upp mellan halv nio och nio. Är jag på humör så går jag en promenad, kommer ut lite bland folk. Om jag är pratsjuk så slår jag kanske en signal till mamma som har förmiddagarna lediga. J brukar komma hem på lunchrasten så då pratar vi lite om vad som har hänt under dagen, vad vi ska äta till middag; post och reklamblad kollas upp. Under eftermiddagen kanske jag går och handlar, pratar några ord med kassörskan, det vanliga ni vet. Ibland händer det att jag ringer jobbsamtal under dagen. Eller att jag slår en signal till M i Uppsala för att prata lite. Det händer att bror min ringer också, men det är ganska sällan. Runt kl. 17 någon gång brukar J komma hem. Lagar middag ihop, äter, kanske ser en film om vi har tid. Läggdags oftast mellan tio och elva.

Måndagar är ett undantag för då är det körövning. Det är en av veckans höjdpunkter. Det är märkligt att det kan ge så mycket att sjunga tillsammans med andra, utan att för den skull behöva prata så djupt och ingående om hur man har det. Bara känna att man utgör en del av ett sammanhang, en melodi, en grupp människor. Om jag inte hade haft kören så vet jag inte hur jag skulle ha klarat att leva så här.

Jag förstår det inte nu heller. Om jag ens klarar det. Det är nog det att jag inte gör det.

Egentligen.

Misstag för lärandets skull?

Jag tror att en viktig del av människans utveckling består av att göra misstag.

Själv tycker jag att jag gör misstag hela tiden, fast i olika skala, och med olika konsekvenser. Det verkar ändå som att jag får ett misstag i taget att fundera på och jobba med för att ställa saker tillrätta. I början av mitt konsultjobb gjorde jag ett ganska stort misstag med stora konsekvenser, som jag har blivit färdig med att rätta till först nu. Jag har ringt, mailat och skrivit brev till 79 personer för att säga att jag har gjort fel - kul va?! Och så har jag dessutom fått korrigera alla siffror i databasen som jag har arbetat med. Men det var inte så farligt, det var bara tidsödande och tråkigt jobb, jag slapp pinsamheter där.

Lättad över att äntligen ha fått det misstaget bakom mig tar jag mig an att skriva faktura för mars månad. Naturligtvis upptäcker jag då ett annat misstag, i fakturamallen! I slutsumman för februari månad saknas 2 500 kronor! Och det är bara för att jag har gjort ett litet litet fel i formeln i excel-bladet! Suck... Visst blir man arg på sig själv ibland? Fast å andra sidan, man kanske gör de misstag som man behöver lära sig av? Fast, jag tyckte ändå att jag var såå noga med att kolla igenom alla siffror och formler innan jag skickade iväg februarifakturan - tydligen inte!

Lägenhetsverkstad

eller verkstadslägenhet?

Ja, hur som helst så misstänker jag att grannen ovanför har en verkstad i sin lägenhet. Det kommer så lustiga ljud därifrån ibland, för det mesta någon gång varje dag, borrljud, hamrande och dylika ljud. Och det är inte bara någon enstaka dag som det kan vara om man sätter upp en ny Billy-bokhylla eller något annat liknande utan det sker ofta.

Men varför har man en verkstad i en lägenhet? Och måste man borra klockan sju på morgonen så att det skakar i hela huset?!? :(

Gråa dagar

Hösten kom tillbaka efter två dagar med fin vinter. Regn och slask, hala bruna löv och grå moln regerar över vår lilla stad sedan en vecka tillbaka :(

Det speglar ganska bra hur jag känner mig, lite som en urvriden och sur disktrasa som har svårt att hitta formen igen. Jag har så mycket som jag borde göra, och jag har så svårt för att göra det även om jag vet att det kommer att kännas mycket bättre efteråt, när jag har gjort det, ja, i alla fall något av alla saker som borde göras.

Kan inte någon skölja av mig, koka mig, desinficera mig - så att jag får bort alla fula och dumma bakterier och kan hitta formen igen?!?