Tankar från en perrong

Ibland känns det som om livet går förbi mig. Jag står vid sidan av, på en perrong, och medan livets vagnar glider förbi i maklig takt så står jag där och undrar vilken vagn jag ska hoppa på. Tåget är långt med väldigt många vagnar, men alla tåg tar ju slut någon gång vet jag. Jag måste välja. Vad vill jag göra? Vad ska det bli av mitt liv?

Sen vet jag i mitt bakhuvud att huvudsaken är att jag kommer ombord, så kan jag välja plats bland vagnarna sen. Men det är svårt. Tåget glider förbi, och jag måste spurta för att hinna hoppa på. Jag orkar inte, har inte kraft nog. Det känns lönlöst.

Kommer det fler tåg, undrar jag. Kanske. Måste kolla tidtabellen.