Att höra av sig

Det var titeln på inlägget som jag nyss skrev i nedkopplat läge. Och när jag skulle markera allt för att kopiera (för säkerhets skull) så försvinner allt!!! :( Fan. Det var mycket jag hade skrivit, om att höra av sig till vänner, ovänner, syskon, potentiella vänner (eller mer ;) ). Och det var bra skrivet! Jag menar, jag hade absolut ingen lust att censurera bort något. Allt som jag skrivit skulle vara där. Och så försvinner allt :( Fan fan fan. Jag kan inte skriva om det, i alla fall inte på samma sätt, så nu skriver jag bara det här, och nöjer mig med det. Få utlopp för besvikelsen. Arg? Nä, bara grymt besviken, och ledsen. För vissa av tankarna i mitt försvinnande inlägg var upprörande och tog fram ledsamma känslor. Nog nu. Hej då. God natt.

Eller nä. Jag vill ju fram mitt budskap - att varför ska det vara så jäkla svårt att höra av sig till de man vill höra av sig till? Varför ligger det så många känslor i vägen som försvårar? Skam, skuld, stolthet, osäkerhet, rädsla. Och hur kommer det sig att en del människor som man inte träffat på evigheter ändå blir jätteglada och kommer ihåg en när man väl slår en signal? Att det är så lätt att ta vid där man slutade. Man vet var man har varandra.

Sen handlade det lite om att göra dumma saker, eller fåniga saker. Eller väldigt smarta saker. Allt beroende på hur man ser det. Att höra av sig till någon som får ens känslor att svalla, en gång för mycket eller en gång för lite - hur vet jag vilket som är vilket? Jag måste ju ändå höra av mig en gång till för att i efterhand endast kunna dra slutsatsen att jag hörde av mig en gång för mycket. En gång för lite kan jag ju bara komma fram till om man träffas igen, eller?

Nä nu lämnar jag den här diskussionen med mig själv. Just nu känns det ändå inte som att jag kommer någonvart.

Frustrerande nedsläckning

Det är mycket irriterande när man nästan har skrivit färdigt en bloggtext och datorskärmen släcks ner! Ibland händer det på den här bärbara, när man minst anar det. Och när man minst behöver det. En gång hände det på jobbet. Det var bara att stänga av datorn och sätta på den igen och hoppas på att skärmlampan (eller vad det nu är som inte funkar som det ska) ska fungera. Bäst att spara det här i Drafts så länge... ifall det skulle hända igen.

Upp och ner

Åhhh, jag ville ju verkligen skriva nu! Men Internet ligger nere :( Det är så sällan som det händer, och så händer det nu idag, när jag verkligen kände för att skriva. Snöar gör det också. Och inte nog med att det snöar, snön stannar kvar! Det är nog banne mig 5 cm minst som ligger på altanräcket. På lördag är det april.

Ikväll kommer svärföräldrarna ner på besök och ska stanna till måndag. Det ska bli shoppingtur, bilsalong i Stockholm, en välbehövlig städning uppe i förrådet och förmodligen, som det brukar bli när de är här, en massa mat ner i magen.

Imorgon dyker min nya cykel upp!! *mkt glad*
I och för sig, jag kommer att bli en aning (typ 4000 plus min gamla cykel) fattigare, men det är ju kul med nya saker! Den här typen av cykel har jag gått och drömt om i ett år – sjuväxlad istället för treväxlad som min gamla, och mycket sportigare jämfört med tantcykeln som jag har haft sen 2003. Fin är den också.

Åh, nu lyser faktiskt solen upp snödiset! Det känns som januari eller nåt sånt. Sa jag att det är april på lördag förresten? Då kan jag lura sambon på morgonen och säga att det är 5 plus och all snö och is har töat bort… Tvivlar på att han skulle tro mig.

Fotnot: Texten skrevs i Word ca 9.30. Den blev inlagd här ett gäng timmar senare.