Nedanstående recension kommer från Nya Ludvika Tidning, 2005-11-07.
"Och så applåder - igen
Det var endast ett fåtal stolar som gapade tomma i Cassels när a capellamästarna The Real Group gästade Grängesberg.
Publiken gav dem ett frosseri i stående ovationer.
Bandet varvade frisk med låtar från sin digra repertoar. Låtarna Primetime Blues, Are You Coming to Me och A Perfect Life framförs till publikens stora förtjusning. Men den låt som får överlägset mest respons är Mikael B Tretovs Makalös manick. Real groups version är naivt kul och applåderna efteråt är öronbedövande.
Konserten är överlag stämningsfull och mycket väl framförd. Men stundtals låter det lite för polerat och det känns då sterilt trist.
Mellansnacket är ofta plumpt och långsökt. De mediokra skämten kunde de gott och väl och sparat till hemresan.
Budskapet i den allvarliga låten Mr father spolieras en aning genom att den aldrig vill ta slut. Ett riktigt sömnpiller. Och tragikomiskt nog så slumrar mannen på min vänstra sida helt oberört under hela framförandet.
Men desto bättre blir det när gruppen, direkt efteråt, bjuder på en riktigt stark och vacker tolkning av Jan Johanssons gamla låt Svallvågor. Mäktigt.
När sista låten slutat ljuda ut över den stora publikmassan blir det, ganska omedelbart, stående ovationer.
Det blir ett extranummer, såklart. Och det blir återigen stående ovationer.
Och jodå, Kvintetten kommer ut igen och bjuder på Povel Ramels Underbart är kort.
Sedan blir det... stående ovationer. Igen.
The Real group är utmärkt underhållning en gråmulen söndag i november.
Joel Finnström"
"Och så applåder - igen
Det var endast ett fåtal stolar som gapade tomma i Cassels när a capellamästarna The Real Group gästade Grängesberg.
Publiken gav dem ett frosseri i stående ovationer.
Bandet varvade frisk med låtar från sin digra repertoar. Låtarna Primetime Blues, Are You Coming to Me och A Perfect Life framförs till publikens stora förtjusning. Men den låt som får överlägset mest respons är Mikael B Tretovs Makalös manick. Real groups version är naivt kul och applåderna efteråt är öronbedövande.
Konserten är överlag stämningsfull och mycket väl framförd. Men stundtals låter det lite för polerat och det känns då sterilt trist.
Mellansnacket är ofta plumpt och långsökt. De mediokra skämten kunde de gott och väl och sparat till hemresan.
Budskapet i den allvarliga låten Mr father spolieras en aning genom att den aldrig vill ta slut. Ett riktigt sömnpiller. Och tragikomiskt nog så slumrar mannen på min vänstra sida helt oberört under hela framförandet.
Men desto bättre blir det när gruppen, direkt efteråt, bjuder på en riktigt stark och vacker tolkning av Jan Johanssons gamla låt Svallvågor. Mäktigt.
När sista låten slutat ljuda ut över den stora publikmassan blir det, ganska omedelbart, stående ovationer.
Det blir ett extranummer, såklart. Och det blir återigen stående ovationer.
Och jodå, Kvintetten kommer ut igen och bjuder på Povel Ramels Underbart är kort.
Sedan blir det... stående ovationer. Igen.
The Real group är utmärkt underhållning en gråmulen söndag i november.
Joel Finnström"
Fotot taget av Gunne Ramberg, Dalarnas Tidningar.
Jag undrar just hur duktiga journalister är på svenska och korrekturläsning... Jag menar "repertoar"?? Det borde väl heta à cappella-mästarna, inte a capellamästarna? (Så att man förstår att à:et hör till cappella (som för övrigt stavas med två p-n).) Och varför stor bokstav på kvintetten mitt i en mening? Namnet är The Real Group, med tre ord, och med stor bokstav i början på varje ord. Och hur kan Joel Finnström veta att mannen till vänster slumrade? Han kanske slöt ögonen för att njuta än mer av musiken...
Jag kan hålla med om att många journalister slarvar, kan berätta att det ofta beror på tidspress. Men den här kritiken förstår jag inte (hälften är ju inte ens fel!). Vad är problemet med ordet "repertoar"? För övrigt, enligt nationalencyklopedins hemsida kan man säga både a capella och à cappella.
SvaraRaderaOkej. Kul att se en kommentar på det här inlägget, för det första. För det andra:
SvaraRaderaRepetoar heter det, inte repertoar.
Sen menar jag att det borde vara bindestreck emellan capella (eller om man nu vill stava det cappella) och mästarna, eftersom capella hör ihop med a:et och inte med mästarna.
Och vad då, hälften är ju inte ens fel? Förklara lite mer, tack.