Inför körövningen ikväll

så måste jag komma ihåg att ta med pengar till medlemsavgiften. Sista dagen att betala idag, därefter blir det straffavgift! Huvva!

Och så är det min tur att fixa fika. Nu har jag sån tur att det redan finns en hel del på plats, tepåsar och kaffepulver och saft och köpekakor, men eftersom jag har en ledig dag idag så tänkte jag ju faktiskt ta och baka någonting. Det lutar åt chokladbollar rullade i kokos eftersom det är både gott och enkelt och det var väldigt längesen jag bakade sådana bollar.

Ska gå en liten sväng på stan sen, ta ut pengar (till medlemsavgiften), lämna böcker på bibblan (förhoppningsvis har jag ingen förseningsavgift att betala, kommer inte ihåg exakt datum när böckerna ska vara tillbaka men det var nu i dagarna), posta brev med enkäter - fick två förra veckan som dels Landstinget och dels en student på HiG ville att jag skulle fylla i (beskedlig som jag är gör jag det) - och passa på att testa stegräknaren lite mer!

Middag ikväll blir feijoada conpleta, fast den är inte riktigt komplett eftersom farofan (vi gör med ströbröd istället för maniokmjöl, och tillsätter bacon också) saknas. Broccoli och apelsin ska vi dock ha till idag med. (Det är alltså rester som vi ska äta i eftermiddag, den här maten räcker nämligen till ett helt kompani om man gör en hel sats.) Det här är alltså Brasiliens nationalrätt och finns i en mängd varianter. Men när jag och sambon gör den, så brukar vi ha 3 st chorizokorvar, 1 kg kassler, lök, vitlök och ett gäng svarta bönor i grytan. Till det lagar vi ris och kokar broccoli, hackar apelsin och gör farofa (lök, bacon, ströbröd, oliver, ägg). En fräsch salsa till på tomat, gurka, lök, persilja, bönspad, salt och peppar, dessutom. Naturligtvis caipirinha till fördrink! Fast inte ikväll, nu är det ju måndag och jag ska till kören efteråt...

Rolig post 2

Idag när jag åt frukost hörde jag ett ljud, det lät som det knackade på dörren. Men, tänkte jag, varför knacka när vi har en ringklocka - och trodde istället för en kort stund att det var grannarna ovanför som väsnades. En kort stund var det, för bara någon sekund senare hörde jag hur det kom in post genom brevinkastet, jag tog mig till dörren, och se (hör) - det knackade till igen! Jag öppnade och på andra sidan stod brevbäraren och höll i en liten kartong, som dock var tillräckligt stor för att inte gå in i brevinkastet. Kartongen var till mig, och i den låg en styck pulsklocka, ett styck pulsbälte och en styck stegmätare! Kul! Det var nämligen två månader sen jag beställde sakerna, tillsammans med två nummer av I form. Och innan jag kunde få hem sakerna skulle jag dessutom köpa ett nummer till genom prenumerationen. Det har jag gjort och nu har de kommit!

Ett beteende som är ganska vanligt är väl att man beställer en prenumeration bara för att kunna få grejerna som kommer på köpet, men i det här fallet vill jag faktiskt ha tidningen också.

Nu sitter jag här vid datorn och skriver, har grejerna (inte stegmätaren) på mig och jag ser att jag har en puls på 75-77 slag i minuten. Vad bra! Då vet jag att jag lever, tss...

I korta drag om min snöiga promenad

Skrev ett inlägg på min engelska blogg idag, med en massa bilder. Men istället för att lägga in alla bilder en gång till, så länkar jag ju helt enkelt till inlägget istället! Smart! :)

Läs och titta på bilderna här (öppnas i nytt fönster).

Rolig post 1

fick jag idag, men inte direkt i brevlådan, utan där kom istället en avi om att jag hade ett paket att hämta på posten, eller rättare sagt ATG-butiken som också är postombud.

Det var min goda vän M som hade skickat en födelsedagspresent till mig, lite i efterskott. Här är presenten!

Ett garnnystan alltså - med väldigt fina färger! Tack M! Ska fundera ut något fint att sticka, som inte kräver mer än ett nystan.

Som vanligt går bilderna att förstora om du klickar på dem.

Gissa vilken stad?

Bilden går att klicka på så förstoras den i ett nytt fönster.

Helgen då jag fyllde 26

Har ju glömt att visa lite foton från min helg hemma i Smålandet! Men här kommer ett gäng.

Det här kortet tog jag runt halv nio på morgonen, 26 januari, när solen som synes precis höll på att gå upp. Det syns dock också hur smutsigt tågfönstret var!

Mamma gjorde semlor på eftermiddagen samma dag, och bror min kom på besök och hjälpte till att smaska i sig några av bakverken. Dessutom hade han två semlor med själv, men de var köpta. Bullarna hade hon bakat själv, goda som vanligt. Kan ju säga att det blev ganska många semlor den helgen... Men de var inte särskilt stora.

På fredagen fikade jag hos mormor och morfar. Hembakta kakor och bullar, och semlor igen. Har jag berättat att mormor jobbade på konditori och bakade kakor och bullar och wienerbröd hela dagarna när hon var ung en gång för längesen? Då förstår ni kanske att hon bakar väldigt gott kaffebröd. Farligt gott. Givetvis på smör och grädde - inget fusk här inte!!

Lördagen var min födelsedag, och jag fick frukost på sängen och några presenter också. Här är min födelsedagssmörgås, nästan ett konstverk, i närbild. Fin va?

På lördagkvällen var jag på förfest, födelsedagsfest (men inte för mig utan för en annan tjej) och sen på ett uteställe med några kompisar, och hade totalt sett en ganska trevlig kväll. Det kunde ha varit bättre för musiken på det där stället var inte särskilt bra tyvärr. För mycket techno med för lite melodi, för mycket sova-och-slöa-musik på R'n'B-golvet med för lite go, och för mycket svenska melodifestivallåtar på det tredje dansgolvet. Suck. Men annars hade jag en kul kväll!

Dagen efter tog jag och en gammal (sedan mellanstadiet) kompis en promenad runt sjön. Solen sken och det var en härlig vinterdag med is på sjön. Tydligen ganska tjock is eftersom vi såg spår i snön på isen av människor som gått där, och eftersom två luftballonger som cirkulerade över stan sedan landade på isen. Men, en luftballong kanske inte väger så mycket pga lyftkraften?

På måndagen var det dags att åka hemåt norrut, och efter en dryg resa var det bara att stövla direkt till körövningen (inte för att jag var tvungen utan för att jag ville vara med). Kvart över åtta på kvällen kunde jag äntligen packa upp min väska, som fått lite tillskott i packningen under helgens gång.

Borta bra men hemma bäst!

Det var en gång

För några veckor sedan fick jag ett vykort där det stod att det var tio år sedan som jag slutade nian, och att det var dags för återträff. Tio år sen!! Det känns inte så längesen, jag menar 1996 är väl ändå inte alltför avlägset, ändå känns det som om det har gått en hel livstid sedan dess. Jag har förändrats. Och säkert de andra i klassen också. Men jag är inte alldeles säker på att jag kommer att tycka att det vore kul att träffa alla. De som jag tyckte om då och hade kontakt med, är de människor som jag fortfarande idag har kontakt med. Och det är två personer från den klassen. Jag var inte så överförtjust i de andra 27 personerna, av olika anledningar. Några tyckte jag mer om, andra mindre, men inte tillräckligt för att jag skulle bli kompis med dem och umgås på fritiden efter skolan.

Så... hur skulle det bli att träffa dem nu? Vilka kommer? Hur mycket har de förändrats och i vilken riktning? Skulle vi ha något att prata om på den där festen, dvs återträffen? Ja, mer än att fråga vad man gör nu för tiden, vad man har för civilstånd, om man har barn, etc. Och kanske då en del minnen. Är det det som den här klassträffen är till för - att prata gamla minnen? En nostalgitripp helt enkelt.

Men, om jag skulle välja mellan högstadieklassen och gymnasieklassen, så föredrar jag nog ändå högstadieklassen... Tror jag. I alla fall när det gäller vissa människor. Men en del i gymnasieklassen skulle det också vara kul att träffa. Undrar när det blir återträff med den klassen - 10 år, år 2009??