Att höra av sig

Det var titeln på inlägget som jag nyss skrev i nedkopplat läge. Och när jag skulle markera allt för att kopiera (för säkerhets skull) så försvinner allt!!! :( Fan. Det var mycket jag hade skrivit, om att höra av sig till vänner, ovänner, syskon, potentiella vänner (eller mer ;) ). Och det var bra skrivet! Jag menar, jag hade absolut ingen lust att censurera bort något. Allt som jag skrivit skulle vara där. Och så försvinner allt :( Fan fan fan. Jag kan inte skriva om det, i alla fall inte på samma sätt, så nu skriver jag bara det här, och nöjer mig med det. Få utlopp för besvikelsen. Arg? Nä, bara grymt besviken, och ledsen. För vissa av tankarna i mitt försvinnande inlägg var upprörande och tog fram ledsamma känslor. Nog nu. Hej då. God natt.

Eller nä. Jag vill ju fram mitt budskap - att varför ska det vara så jäkla svårt att höra av sig till de man vill höra av sig till? Varför ligger det så många känslor i vägen som försvårar? Skam, skuld, stolthet, osäkerhet, rädsla. Och hur kommer det sig att en del människor som man inte träffat på evigheter ändå blir jätteglada och kommer ihåg en när man väl slår en signal? Att det är så lätt att ta vid där man slutade. Man vet var man har varandra.

Sen handlade det lite om att göra dumma saker, eller fåniga saker. Eller väldigt smarta saker. Allt beroende på hur man ser det. Att höra av sig till någon som får ens känslor att svalla, en gång för mycket eller en gång för lite - hur vet jag vilket som är vilket? Jag måste ju ändå höra av mig en gång till för att i efterhand endast kunna dra slutsatsen att jag hörde av mig en gång för mycket. En gång för lite kan jag ju bara komma fram till om man träffas igen, eller?

Nä nu lämnar jag den här diskussionen med mig själv. Just nu känns det ändå inte som att jag kommer någonvart.

Pust och snörvel

Nyförkyld med rinnande näsa, halsont och lite feberaktiga känslor i kroppen, det är ingen dans på rosor precis. Inte för att mitt liv är det annars heller. Det är så mycket på gång nu: planera flytten från lilla staden till den större staden, skriva färdigt uppsats, jobba och söka nytt jobb. Flytten innebär bland annat att ringa runt till olika hyrbilsföretag och ta reda på vilket som har bäst pris och erbjudande på en lätt lastbil. När jag flyttade från Gävle till lilla staden behövdes en på ca 10 kubik, så jag antar att samma storlek behövs nu med. Dessutom behövs det folk som kan hjälpa till, men nu hoppas jag att brorsan kan hjälpa till den utnämnda helgen.

Uppsatsen är ett kapitel för sig, men nu vill jag verkligen få den färdig så att jag kan ta min examen, som är nödvändig i mitt fortsatta sökande efter hälsopedagogjobb. Vilket leder mig in på jobbsökandet. Några veckor har jag kvar på turistbyrån nu, till och med näst sista veckan i september men då är det deltid och inte som nu, nästan heltid.

Nä nu måste jag ta och snyta mig igen.

Vardag

Jag jobbar. 10-18. Vilket känns som en lång dag, men med tanke på att jag tar en timmes lunch så är det ju faktiskt bara sju timmar. Det som gör att det känns som en lång dag är att jag slutar så seeeent. Och egentligen slutar jag inte då - vi stänger då. Oftast tar det en tio minuter innan jag är iväg därifrån.

Jobb jobb jobb. Ja jag ska väl inte klaga, men det har inte varit mycket tid för vila den senaste veckan. Jobbat söndag efter det att jag kom tillbaks hit från Ludvika, måndag-fredag veckan därpå vilket är den här veckan alltså, jag är ledig lördag men jobbar söndag sen igen. Jobbar måndag-fredag veckan efter det. Sen är jag faktiskt helt ledig under helgen. Så skönt.

Nog om jobb. Nu ska jag hem från bibblan och hitta på något annat. Vi ses!

Borta bra

men hemma bäst.

Nu är jag tillbaks från London!

Reser bort

London, here I come!

Ska äta lite frukost först bara...

Planet lyfter 10.00, men fram tills dess är jag anträffbar på mobilen. Om ni vill något. Sen är det semester för min del.

So long!

Hilton hotel, Abuja, Nigeria

Här bor pojkvännen nu under veckan. Kommer hem fredag kväll. Vet inte om jag ska tycka att det är synd eller tur att jag inte följde med. Spännande hade det varit hur som helst!

(£290 per natt, vad sägs om det?)

Denna värme...

Sååå trött. Inte bara för att jag inte har sovit tillräckligt om nätterna, värmen gör sitt till. Jag blir så slö, och har svårt för att koncentrera mig. Till exempel har jag idag blivit hastigt och lustigt och ofrivilligt kramad av en av bibliotekarierna då jag med hög fart lyckades springa in i honom runt ett hörn. Dessutom höll jag på att tappa glassen i golvet när jag skulle lägga upp den på cafeterians disk för att betala för den. Förutom det så tror jag värmen går speciellt hårt åt språkcellerna i hjärnan för från och till har jag inte kunnat uttala orden tydligt idag. Och stavar fel gör jag nu. Fast det märks ju inte, jag upptäcker det i alla fall och rättar till innan jag lägger ut på bloggen. En bokstav för mycket här, en bokstav för lite där, vänder på ord, vänder på bokstäver – så ser det ut. Syftningsfel och saknade ord och bokstäver är det också gott om.

Inte nog med att jag är trött, jag går också (som vanligt) i väntans tider för att få ut min ersättning för jobbet i maj. Står det förfallodag sista juni så ska jag ha mina pengar då. Och om inte då så i alla fall närmaste vardag efter. Men inte… Idag ringde jag och fick veta att utbetalningen hade registrerats igår, och att pengarna skulle vara inne på tisdag, 11 juli. Något sent. För sent. Men det skiter de i, min räntefaktura som jag skickade ut när de var en månad försenade med en betalning struntar de i ändå, eftersom beloppet är så litet ändå. Vad då litet? Det är principen som räknas! Och en markering från min sida. Skickar jag ut en faktura 30 dagar före förfallodag så har de 30 dagar att betala den på. Varför kan de då inte betala inom 30 dagar när de ändå har så pass god tid på sig?!?

En sak till. Jag hatar när låren klibbar ihop sig. För det gör de i den här värmen. Idag hade jag faktiskt långbyxor (dock svala sådana) på mig bara för den sakens skull.