Att läsa eller läsas

Jag tror, nä jag vet, att jag är en mer flitig bloggläsare än -skribent. Eftersom det finns ett samband mellan hur ofta man skriver på sin blogg och hur många läsare man har borde jag följdaktligen inte ha särskilt många läsare. Ändå har jag märkt att det är ganska många ändå (mot vad jag trodde) som hittar hit, men vad är det för folk? Vad jag känner till så har jag bara en regelbunden läsare (inga namn behövs). Kan det vara så att om man vill ha fler läsare till sin blogg så måste man också bli mer aktiv i att läsa och kommentera andras bloggar? Jag tror faktiskt det. Syns man inte så finns man inte.

Silverfisken har många läsare, det syns om man tittar bland kommentarerna. Men det måste ju ha börjat någonstans. Och hur kom det sig att han blev/är så populär? Ska man behöva flytta till andra sidan jorden, skaffa sig ett spännande yrke och bli en snygg hunk för att bli lika poppis? Ponera att Silverfisken bodde i en liten håla i Sverige, var lokalvårdare eller busschaffis eller hade något annat dylikt tråkigt jobb, men fortfarande hade samma förmåga att skriva. Skulle besöksstatistiken på hans blogg se likadan ut ändå? Hur stor betydelse har ens förmåga att uttrycka sig, och hur stor betydelse har faktorer runt om? Vilken roll spelar ens bloggrykte? Hur många har tipsat någon annan om en blogg? Det måste vara sånt som gör att man blir läst av många. Eller att man gör reklam för sitt skrivande på något sätt. Åter igen, syns man inte så finns man inte.

Själv tror jag att ens ord måste ha förmågan att beröra, sen kan det kvitta vem man är, var man bor, hur man jobbar, och allt annat sånt där. Faktiskt tror jag att det inte spelar så stor roll vad man skriver om, så länge som folk blir berörda av att läsa det.

Kvarglömda idéer

Ibland får jag så många idéer som jag vill skriva om, men när jag sen sätter mig vid datorn har jag antingen glömt bort hela konceptet eller glömt bort poängen med det hela. Irriterande. Som nu. Det kanske blir bättre om jag går bort från datorn en sväng, då kommer jag säkert på det. Precis som att man måste gå tillbaks till omgivningen där man var när man kom på idén för att kunna komma ihåg den. Kommer jag på i köket att jag ska göra något i vardagsrummet och går dit, så kan jag ha glömt det 5 sekunder senare. Går jag tillbaks till köket så kommer det tillbaks. Märkligt va?

Endast förbipasserande?

Jag har märkt att jag har fler besökare på bloggen än vad jag trodde att jag skulle få i första början (dvs mina kompisar). Men... för att vara så många besökare som jag ändå tycker att det är (även om det säkert är väldigt få i förhållande till vissa andra bloggar) så är det väldigt tyst bland kommentarerna. Så, det vore trevligt att få läsa någon rad från alla er som passerar den här sidan i cyberspace. Ge er tillkänna!

Om vi inte hade smaklökar

Läste på Sigges blogg om frågeställningen "Om man inte blev tjock av att äta, hur skulle du äta då?" och spanar vidare inom detta område:

Om vi inte hade några smaklökar, hur skulle matvanorna se ut då? Vad som vore gott och mindre gott skulle ju inte göra någon skillnad då? Skulle det bli lika stor glädje att äta när man inte känner några smaker? Hur stor glädje ligger det i att äta bara för att bli mätt när man är hungrig? Skulle maten vara en lika stor social grej? Att bjuda över någon på middag skulle ju bara bli en mättnadsupplevelse och ingen smakupplevelse.

Jag har för mig att det finns tillstånd som gör att man inte känner någon smak, och nu menar jag inte att man är täppt i näsan, utan sjukdomar som påverkar smak- och luktsinnet. Hur är det för dem? Och hur beskriver man i så fall hur mat smakar för dessa människor?

Skulle vi över huvud taget överlevt som art om vi inte hade haft smaklökar?

-----------------------------------------

Alldeles strax ska jag och J ta oss en kopp äppelte och rågknäcke med paprika- och örtphiladelphia. Mums.

Sommarjobb och drömmar

Skriver detta när jag väntar på en klient som skulle kommit för 10 minuter sen. Vill bara berätta att jag nu vet att jag har jobb i sommar också! Fast inte i stan, utan på turistbyrån i Hemstaden. Får se hur länge det varar. Kanske redan från v. 23, med 2 veckors uppehåll runt sista helgen i juli, tills sommaren ut antar jag. Mer info om detta kommer senare i eftermiddag!

Tråkigt bara att jag måste flytta från sambon under sommaren. Men det får väl gå på något sätt.

Det går ju an att ha det så här, men helst vill jag ju ha ett jobb som är kontinuerligt, som inte växlar så totalt under årets gång. Sommarjobb växlat med eget företagande inom hälsokonsultering växlat med perioder av arbetslöshet. Nej tack. En stadigvarande inkomst vore inte helt fel! Då skulle jag kunna spara undan till den där resan som jag och sambon pratar om, hitta på lite mer saker, hälsa på min syster i USA, jag och sambon skulle kunna flytta till ett större boende vilket leder till att jag skulle kunna flytta ut mina saker ur mitt förråd och slippa bo i kappsäck. Det känns lite så ibland.

Undrar när det där jobbet kommer…

N.B.: Inlagt ca 14 timmar senare än det är skrivet eftersom jag inte har tillgång till internet i jobblokalen och inte hade tid till bloggen förrän nu.

Första måltiden på uteplatsen...

...var frukosten idag. En tallrik fil och müsli ingick också.

Jobb igen

Så var det dags igen. Inte för att jag tycker det är tråkigt, absolut inte – det är kul!

Dags för uppföljning av testen som gjordes i vintras. En del är mer eller mindre motiverade, några kommer inte och ringer inte heller om att de inte kan (varför? Glömmer de bort tiden? Tänker de att det inte gör något att de inte hör av sig innan?). Respektlöst är det, både mot mig som får vänta på någon som inte behagar komma (visste jag att de inte kunde komma skulle jag ju kunna göra något annat med min tid) och mot företaget eftersom det är det som betalar för de här uppföljningarna.

Det roligaste är när jag får vara med om framstegen, lyssna på deras entusiasm och imponeras av deras motivation. Det svåraste är att motivera dem som skulle behöva det mest och som minst vill det. Eller att försöka förklara något för de som har fixa (och märkliga) idéer om hur saker och ting egentligen är (enligt dem själva).

Men det är roligt! Tråkigt att det inte håller igång under en längre tid bara. Fast nu har jag fått mer uppdrag så jag ska inte klaga.