Sammanfattning av 2006

Jo jag har faktiskt planer på en kort årskrönika för 2006. Så snart jag får tid så...

Ej längre anställningslös

Nä för nu jobbar jag hos Städ******, ett litet företag som sysslar med lokalvård. Inte så svårt att räkna ut kanske? :)

Har jobbat där sen inte förra tisdagen utan tisdagen dessförinnan. Så i morgon blir det två veckor. Varav två dagar har jag varit borta pga förkylning. Den sitter fortfarande i men nu har jag inte feber. Det är hög arbetsmoral på det där stället - sjuk får man inte vara! Och att dessutom då vara hemma från jobbet, hjälp! Ungefär den inställningen var det. Suck. Blir man sjuk så blir man, det är inte så mycket att göra åt det - förutom att kurera sig då.

Men det är inte jobbet som tar tid och kraft i mina tankar, det är kärleken. Eller hur jag upplever att den inte finns i mitt liv. Eller så gör den det fast jag upplever det knasigt. Jag vet inte vilket. Jag vet inte om jag tycker om Någon för denne Någons skull, eller om det är så att jag bara är glad att ha någon, och det skulle kunna vara vem som helst. Så därför har jag tagit en time-out för att få lite betänketid. Saken är nog den att jag behöver öva på att ta reda på vad jag vill, och öva på att säga det. "Jag vill..." Jag vet bara inte vad jag vill. Eller så tror jag bara att jag inte vet. Hur ska man få veta? Ibland känner jag mig förälskad och ibland nästan helt likgiltig, och jag undrar hur det kan komma sig att det svänger så?

Det är jobbigt hur som helst.

Nu är det vinter

Första snön har kommit nu, och kallt är det också. Men jag är glad ändå, eftersom jag har hittat mig en riktig gosig vinterjacka, plus snygga fina härliga vinterskor som dessutom är tåliga i gore-tex.

Nu ska jag ge mig ut från biblioteket och gå till telia och skaffa mig hemtelefon och internet hemma. Känner mig lite handikappad med bara mobiltelefon som dessutom har glapp i laddningskontakten. Den laddar bara när den själv vill - inte när jag vill. Frågan är om det är lönt att laga (går det att laga?) eller om jag helt enkelt ska köpa mig en ny mobiltelefon. Fråga nummer två är i så fall, var gör man av sin gamla mobil? Finns det någon mobilskrot, precis som det finns bilskrot?

Länder jag har besökt

Skapa din egen besökta länder-karta
eller skriv om den i en reseguide.

Och bara för att jag har varit i Sankt Petersburg så ser det ut som om jag har rest runt i hela Ryssland! Ryssland är ju ganska stort...

100 grader celsius

Det kokar i grytan. Ja det nästan bubblar över. Måste nog dra ner på tempot lite...

I och för sig gillar jag när det händer saker och att lära känna nya personer, men ibland kan det faktiskt bli för mycket av det goda... Det är gott, helt sant, men jag skulle kunna dra ut på det lite mer, så att det varar längre. Och det är ju inte helt fel!

Färdig!

Jajamensan, nu är jag färdig!

Denna uppsats som tagit så mycket tid och energi från mig sen våren 2004- den är nu godkänd!! Wow :) Vilken lättnad! Så skönt att ha det fått det hela överstökat, äntligen!

Nu ska jag ta kontakt med institutionssekretaren och få ut min examen. Det kan ta upp till 6 veckor. Vad är 6 veckor mot två och ett halvt år? Ingenting! :)

Illusoriskt skydd

Visst är det konstigt, att vissa saker kan jag prata mycket lättare om när jag chattar än i verkliga livet? Jag vågar ställa lite fräckare frågor, vara lite mer rättfram, flörta mer. Varför är det så? Är jag för blyg IRL? Eller är det så att datorn och skärmen som jag har framför mig, istället för personen ifall det vore IRL, ger en illusion av ett skydd? Det är vad jag tror.

Grass on top

Grass on top
Originally uploaded by Consonus.

Det talar för sig själv... Visst ser det konstigt ut? Men fint :)

Portobello Road Market 1

Portobello Road Market 1
Originally uploaded by Consonus.

Ett härligt färgglatt grönsaksstånd!

Portobello Road Market 2

Portobello Road Market 2
Originally uploaded by Consonus.

Här är bröd- och kakståndet, som det doftade ljuvligt från!

Clocktower

Clocktower
Originally uploaded by Consonus.

Klockstapel med fontän. Om man klickar på bilden så kommer man till bildens egen sida på Flickr.com och då märker man att det finns två små noteringer på bilden om man för musen över den!

London burger

London burger
Originally uploaded by Consonus.

Här kommer äntligen lite kort från London!! Men jag undrar just om det blir ett inlägg per foto, eller hur det nu blir...

Om en man vill få mig på fall

Då bör han:

• Ha ett välvårdat yttre, d v s hel och ren.
• Ha snygg hållning.
• Ha samma grundfilosofi som jag.
• Ha självkännedom.
• Vara naturlig, inte tillgjord eller förställd.
• Vara förtroendeingivande / kunna dela förtroenden.
• Vara sensuell, kunna visa känslor, vara spontan.
• Vara intresserad av mig och visa det på ett subtilt men ändå märkbart sätt.
• Kunna kyssa bra!

Alla är faktiskt lika viktiga tycker jag.

Att ha en snygg hållning och att ha en välvårdad utsida… Annars skulle jag ju inte ens titta åt honom! Gamhållning tycker jag är fult, nästan som en puckelrygg, och det är inte bara att det är fult, för det signalerar ju också hur lite den människan tror om sig själv. Att det går åt andra hållet, att man går som om man tycker att här kommer den bästa människan i världen, brer ut sig och tar alldeles för mycket plats - det är inte heller särskilt charmigt. Inte heller gillar jag den biffiga stilen, killar och män som bara är ett stycke muskler och som måste hålla armarna långt ut mot sidorna för att få plats med den svällande bringan... Nä, en bra hållning innebär oftast att man har självförtroende utan att vara uppblåst, att man vill se bra ut utan att ha snofsat till sig alldeles för mycket, att man har en kroppshydda som man är stolt över utan att vilja bre ut sig på andras bekostnad.

Det där med att vara hel och ren känns som en självklarhet. Det som jag ofta tittar på är händerna faktiskt, det känns viktigt för mig. Varför vet jag inte, jag kanske är en handfixerad person *skratt* eller så vet jag hur viktig beröring är. Händerna är ju de tentakler man har som först kommer i kontakt med en annan människa. Det ska vara behagligt både att ta i någon och att bli vidrörd, och då är ju händerna en väldigt viktig del.

Att vara naturlig tycker jag är mycket viktigt. Inte konstlad med någon fasad som håller det inre på plats, utan att man är sig själv. Att man vågar visa vem man är utan att gå till överdrift åt något håll.

Med grundfilosofi menar jag att vi har likartade värderingar, t ex tron på alla människors lika värde, att vi har både rättigheter och skyldigheter som människor och som medborgare, av Sverige och av världen, att vi ligger på samma våglängd och förstår vad den andra pratar om utan att bli helt konfysa.

Självkännedom, eller insikt om vem man är, är väl grundläggande. Har man ingen självkännedom så har man gått miste om väldigt mycket, både när det gäller att veta vem man är, och att kunna utveckla sig själv. Hur ska man kunna utveckla eller förändra sånt som man inte är medveten om att det finns? Och om man nu är helt nöjd med sig själv, så är det väl bra att veta exakt vad man är nöjd över.

Förtroende och tillit kommer efterhand ju mer man träffas. Först och främst så måste man ju vilja vara förtrolig med den andra. Om man inte vill det så är det väl ingen idé att träffas mer om man vill ha en relation bortom det fysiska. Båda måste visa att de är pålitliga inför den andra, för det är först när man litar på någon som man vågar visa sin sårbarhet, och när man gör det så förstärks känslorna för varandra. Det blir en positiv spiral när det är en bra balans mellan båda parter.

Och att kunna visa de känslor man har är a och o! Kan man inte det så blir det så mycket svårare. Att kunna sätta ord på en känsla är viktigt också för att lära känna sig själv, att veta hur man reagerar i olika situationer och hur det känns. Med det sensuella menar jag att vara sinnlig, att vara njutningslysten för sina sinnens skull, och nu menar jag inte bara sexuellt, utan också i vardagen – att lyssna till skön musik, att njuta av en varm sommarvind, smaken av god mat och att känna en härlig doft. Synens sinne är så uppenbar, man glömmer ofta bort de andra sinnena. Med att vara spontan menar jag att man inte går och tänker i all evighet på något man vill göra (typ småsaker, vissa saker kräver ju faktiskt mycket tankekraft innan man gör slag i saken) utan att man gör det och sen inte tänker så mycket mer på det.

På nästa punkt menar jag väl egentligen att jag vill att killen ska kunna flirta. Jag vill inte ha några överdådigheter, är det för tydligt så finns risken att det blir tråkigt och då blir det ju inget spännande.

Att kunna kyssas är mycket viktigt! Har faktiskt råkat ut för en som inte kunde det, och det var ingen trevlig upplevelse… Nä en kyss ska vara nervpirrande, det ska kännas i hela kroppen. Visserligen kan det väl inte alltid göra det, det finns ju olika typer av kyssar, men de tjänar alla sina syften. Kan faktiskt inte komma ihåg när jag kysstes sist, den sista tiden som sambo blev det bara pussar. Det kan ju vara trevligt det med, men vad vore livet utan kyssar?

Först teori, därefter underlag för den

Nu känns det att det är höst, två gråmulna dagar har det i varit i rad. Men det sägs att det ska bli sol och tjugo grader varmt till helgen igen. Vi får väl se hur det blir med det. Jag är glad bara jag får se solen. Det gör mig faktiskt lyckligare och lättare i hjärtat. Men men, alla väder har väl sin charm...

För tillfället är det uppsats som gäller för hela slanten, förutom när jag sitter här då. Bloggen har ju blivit lite undanskuffad i sommar minst sagt, men jag tänkte att det skulle bli en ändring på det nu. Och ja, Londonkorten är förberedda, och när jag får tid så ska jag ta och ladda upp dem. Just nu sitter jag vid en av bibliotekets datorer, så då går det ju inte. Tyvärr kan jag inte säga något om när det blir, gjorde jag det skulle det säkert ändå inte stämma...

Nä uppsatsen är det som gäller nu, och idag har jag letat referenslitteratur till lite teorier som jag har. Det gäller bara att hitta någon som stödjer det jag tycker, så att jag kan använda mig av mina tankar, annars får jag lov att radera just de raderna, eller skriva om det hela på något sätt så att det blir tydligt att det är jag som spekulerar. Fast det får man ju egentligen inte göra enlig Backman - men å andra sidan så tycker min handledare att man får göra lite hur man vill bara man har en bra motivering. Jo, jag har letat litteratur - och den typ av litteratur jag letar efter är kokböcker, eller i a f något om hur matvanornas trender har sett ut, speciellt när det gäller husmanskost. Teorin är att husmanskosten är på utdöende, i a f när det gäller tillagningen från grunden i hemmet. Annars är det väl vanligt att äta svensk traditionell husmanskost på lunchrestaurang, eller köpa hem Mor Annas köttbullar eller Dafgårds färdigstekta kåldolmar från frysdisken.

Grejen är att när jag nu tittar i en massa kokböcker och i andra böcker som har med mat att göra så blir jag hungrig! Och då kan jag inte tänka, så det är väl därför som jag sitter här nu i stället för att vara flitig. Men jag har ju faktiskt hittat några böcker som stödjer mina teorier till stor del i alla fall. Det är jag glad för!

Och om molnen ville försvinna så skulle jag vara ännu gladare!

Kreativ men glömsk

Ibland när jag är på stan, går en sväng, eller bara hittar på något sådär allmänt så får jag så himla bra idéer om vad mitt nästa inlägg på Blogger ska handla om. Det kan vara om vad som helst, folk, byggnader, stilar, mode, bilar, vad jag har gjort under helgen eller igår eller något sånt. Oftast tycker jag att det är en jättebra idé! Men, nästan alltid har jag glömt bort vad det var när jag kommer hem och har möjlighet att sätta mig framför datorn. Jag blir så irriterad på min glömska!

Inte sällan är det om ganska knäppa saker, jag vet att jag hade en tanke idag som jag ville vidarutveckla här på bloggen, som jag minns handlade om något lite galet, inte galet så att det är fel, men ovanligt och häftigt. Nä *suck* jag blir så trött på mig själv ibland!

Blog in shock!

Nu får nog min blog en riktigt chock, så länge sen som det var sen jag skrev något här! Men, den är ändå inte bortglömd. Och londonbilderna är på g - har förberett dem faktiskt. Så när jag får internet hemma så ska jag ladda upp dem! Bara så ni vet.

Att höra av sig

Det var titeln på inlägget som jag nyss skrev i nedkopplat läge. Och när jag skulle markera allt för att kopiera (för säkerhets skull) så försvinner allt!!! :( Fan. Det var mycket jag hade skrivit, om att höra av sig till vänner, ovänner, syskon, potentiella vänner (eller mer ;) ). Och det var bra skrivet! Jag menar, jag hade absolut ingen lust att censurera bort något. Allt som jag skrivit skulle vara där. Och så försvinner allt :( Fan fan fan. Jag kan inte skriva om det, i alla fall inte på samma sätt, så nu skriver jag bara det här, och nöjer mig med det. Få utlopp för besvikelsen. Arg? Nä, bara grymt besviken, och ledsen. För vissa av tankarna i mitt försvinnande inlägg var upprörande och tog fram ledsamma känslor. Nog nu. Hej då. God natt.

Eller nä. Jag vill ju fram mitt budskap - att varför ska det vara så jäkla svårt att höra av sig till de man vill höra av sig till? Varför ligger det så många känslor i vägen som försvårar? Skam, skuld, stolthet, osäkerhet, rädsla. Och hur kommer det sig att en del människor som man inte träffat på evigheter ändå blir jätteglada och kommer ihåg en när man väl slår en signal? Att det är så lätt att ta vid där man slutade. Man vet var man har varandra.

Sen handlade det lite om att göra dumma saker, eller fåniga saker. Eller väldigt smarta saker. Allt beroende på hur man ser det. Att höra av sig till någon som får ens känslor att svalla, en gång för mycket eller en gång för lite - hur vet jag vilket som är vilket? Jag måste ju ändå höra av mig en gång till för att i efterhand endast kunna dra slutsatsen att jag hörde av mig en gång för mycket. En gång för lite kan jag ju bara komma fram till om man träffas igen, eller?

Nä nu lämnar jag den här diskussionen med mig själv. Just nu känns det ändå inte som att jag kommer någonvart.

Pust och snörvel

Nyförkyld med rinnande näsa, halsont och lite feberaktiga känslor i kroppen, det är ingen dans på rosor precis. Inte för att mitt liv är det annars heller. Det är så mycket på gång nu: planera flytten från lilla staden till den större staden, skriva färdigt uppsats, jobba och söka nytt jobb. Flytten innebär bland annat att ringa runt till olika hyrbilsföretag och ta reda på vilket som har bäst pris och erbjudande på en lätt lastbil. När jag flyttade från Gävle till lilla staden behövdes en på ca 10 kubik, så jag antar att samma storlek behövs nu med. Dessutom behövs det folk som kan hjälpa till, men nu hoppas jag att brorsan kan hjälpa till den utnämnda helgen.

Uppsatsen är ett kapitel för sig, men nu vill jag verkligen få den färdig så att jag kan ta min examen, som är nödvändig i mitt fortsatta sökande efter hälsopedagogjobb. Vilket leder mig in på jobbsökandet. Några veckor har jag kvar på turistbyrån nu, till och med näst sista veckan i september men då är det deltid och inte som nu, nästan heltid.

Nä nu måste jag ta och snyta mig igen.

Vardag

Jag jobbar. 10-18. Vilket känns som en lång dag, men med tanke på att jag tar en timmes lunch så är det ju faktiskt bara sju timmar. Det som gör att det känns som en lång dag är att jag slutar så seeeent. Och egentligen slutar jag inte då - vi stänger då. Oftast tar det en tio minuter innan jag är iväg därifrån.

Jobb jobb jobb. Ja jag ska väl inte klaga, men det har inte varit mycket tid för vila den senaste veckan. Jobbat söndag efter det att jag kom tillbaks hit från Ludvika, måndag-fredag veckan därpå vilket är den här veckan alltså, jag är ledig lördag men jobbar söndag sen igen. Jobbar måndag-fredag veckan efter det. Sen är jag faktiskt helt ledig under helgen. Så skönt.

Nog om jobb. Nu ska jag hem från bibblan och hitta på något annat. Vi ses!

Borta bra

men hemma bäst.

Nu är jag tillbaks från London!

Reser bort

London, here I come!

Ska äta lite frukost först bara...

Planet lyfter 10.00, men fram tills dess är jag anträffbar på mobilen. Om ni vill något. Sen är det semester för min del.

So long!

Hilton hotel, Abuja, Nigeria

Här bor pojkvännen nu under veckan. Kommer hem fredag kväll. Vet inte om jag ska tycka att det är synd eller tur att jag inte följde med. Spännande hade det varit hur som helst!

(£290 per natt, vad sägs om det?)

Denna värme...

Sååå trött. Inte bara för att jag inte har sovit tillräckligt om nätterna, värmen gör sitt till. Jag blir så slö, och har svårt för att koncentrera mig. Till exempel har jag idag blivit hastigt och lustigt och ofrivilligt kramad av en av bibliotekarierna då jag med hög fart lyckades springa in i honom runt ett hörn. Dessutom höll jag på att tappa glassen i golvet när jag skulle lägga upp den på cafeterians disk för att betala för den. Förutom det så tror jag värmen går speciellt hårt åt språkcellerna i hjärnan för från och till har jag inte kunnat uttala orden tydligt idag. Och stavar fel gör jag nu. Fast det märks ju inte, jag upptäcker det i alla fall och rättar till innan jag lägger ut på bloggen. En bokstav för mycket här, en bokstav för lite där, vänder på ord, vänder på bokstäver – så ser det ut. Syftningsfel och saknade ord och bokstäver är det också gott om.

Inte nog med att jag är trött, jag går också (som vanligt) i väntans tider för att få ut min ersättning för jobbet i maj. Står det förfallodag sista juni så ska jag ha mina pengar då. Och om inte då så i alla fall närmaste vardag efter. Men inte… Idag ringde jag och fick veta att utbetalningen hade registrerats igår, och att pengarna skulle vara inne på tisdag, 11 juli. Något sent. För sent. Men det skiter de i, min räntefaktura som jag skickade ut när de var en månad försenade med en betalning struntar de i ändå, eftersom beloppet är så litet ändå. Vad då litet? Det är principen som räknas! Och en markering från min sida. Skickar jag ut en faktura 30 dagar före förfallodag så har de 30 dagar att betala den på. Varför kan de då inte betala inom 30 dagar när de ändå har så pass god tid på sig?!?

En sak till. Jag hatar när låren klibbar ihop sig. För det gör de i den här värmen. Idag hade jag faktiskt långbyxor (dock svala sådana) på mig bara för den sakens skull.

Små människor i värmen

Det är varmt. Knappt att man orkar röra sig. Ändå så känner jag att jag måste ut, gå eller jogga, eller kanske ta en tur på mina inlines. Har ju faktiskt inte använt dem än i år, så det är väl hög tid att göra det. Jag vill röra på mig, har bara varit utomhus en liten stund idag och jag har väl lite myror i byxorna. Ingen ro att sitta här mer än en kort stund.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva, men jag vill berätta om min brorsdotter, snart 2 år, och hennes lillebror, två månader gammal. Hon är som ett yrväder, det händer nästan alltid något i hennes närhet, och så pratar hon på som en sportkommentator! Hon är så go och glad och snäll, hon är behändig – som de skulle sagt i Norrland. Lillebror sover mest, växer som attans, kläderna jag köpte till honom i present som har legat och väntat i på honom i en månad nu är nästan för små, så jag måste byta. När han inte sover äter han gärna, eller pratar med omvärlden. Om den svarar eller inte bryr han sig kanske inte så mycket om, men han gillar när jag busar med honom. Det är ju nästan så att man vill ha… Och det vill jag ju, men om några år – inte nu.

Nypotatis och sill har det blivit idag i alla fall, kassler och pannkaka (fast inte tillsammans) för de som inte gillar sill (pannkaka för den lilla och kassler till hennes mamma), och till efterrätt ostkaka med glass och grädde och jordgubbar. Somrigt värre. Och gott!

Femstjärnig lunch

Kungsflundran på restaurangen var mycket god, den nykokta färskpotatisen likaså. I salladsbuffén som vi fick till förrätt fanns det både vanliga och ovanliga saker - tomater, gurka och sallad men också inlagd sill, keso och fänkål och en hiskligt god kikärtsröra! Det här bara ett urval ändå! Lite lingonsylt hade kocken ringlat på fisken och faktiskt, det var riktigt gott!

Efterrätten var grym. På en elegant fyrkantig tallrik kom det en upprättstående bit precis lagom smaskig kladdkaka, en liten skål med utsökt rabarbersoppa, en kula härlig vaniljglass (äkta vanilj så klart), tre mycket söta jordgubbar och så lite karamelldropp bara för ögonfröjdens skull.

Rummen var fina precis som man kan förvänta sig av ett hotell med mer klass, inget lågprishotell här inte - fast sommartid har de ändå förvånansvärt bra erbjudanden! Det var nästan lite mysig vardagsrumskänsla över dem, över hela hotellet - alltså inte att det var vardagligt, utan det kändes så mysigt, så hemtrevligt fastän det samtidigt är ett fyrstjärnigt hotell. Jag tror att det hade med de äkta mattorna att göra.

Eftersom jag har släkt här i stan så behöver jag ju inte ha med hotellet att göra för att bo på det, men jag kommer helt säkert gå dit igen för matens skull!

Trött

Jag är trött. Riktigt trött. Det var längesen jag kände så, det händer bara när jag har ett jobb med regelbundna tider, från 9 till 5 typ. Vilket är ganska sällsynt. Just nu tänkte jag bara skriva några ord innan jag stupar i säng. Tänderna är borstade, ansiktet avsminkat, nu ska bara nattlinnet på och datorn stängas av (inte riktigt än dock) så är jag färdig. Färdig!

Somna direkt, det är vad jag kommer att göra.

Hela veckan jobbar jag 9-17, men i måndags var jag på ett av hotellen i stan för frukost - å turistbyråns vägnar, så att vi kan berätta om hotellet sen för alla turister som behöver någonstans att bo. I morgon ska jag på lunch på Hotel Cardinal.

God natt och sov gott! För det kommer jag att göra.

Midsommar

Halva sommaren har gått. I alla fall om man ser det på så sätt att midsommar verkligen är midsommar, d v s mitten på sommaren. Det går så jäkla snabbt, tiden bara flyger iväg. Och jag tycker att det inte händer så mycket. Förvisso jobbar jag, och det gör ju att det känns som om tiden går snabbare. Förra sommaren segade jag mig igenom, förutom de veckorna när jag gick den där intervjukursen hos Arbetsförmedlingen, och när jag hade två veckors arbetspraktik. Det var kul! Synd bara att det gick så snabbt.

Igår var jag på midsommarfest. Det började klockan ett med sill och potatis och korv och köttbullar och ägghalvor och lax – en midsommarbuffé helt enkelt. Knäckebröd till, och jag drack päroncider. Bordsdukningen gick i vitt och grönt, och det passade ypperligt till min giftgröna burk med päroncider. Jordgubbar och grädde till efterrätt, sen var det dags för femkamp! Säckhoppning, blindslalom (man skulle gå en slalombana med förbundna ögon och lagkamraterna skulle beskriva hur man skulle gå), balansakt med potatis på sked genom en bana, irländsk julafton (fyra varv runt pinnen) och ombytestävling (man skulle ta på sig byxor, tröja, jacka, en sko och en simfot – och sen springa runt banan, och sen byta kläderna med nästa person som sen skulle springa på banan). Det var riktigt roligt! Det är ganska fascinerande att se hur vuxna människor kan bete sig som barn bara det blir tillåtet att leka.

Efter lekarna var det dags för brännboll, och då var det meningen att vi skulle spela mot ett annat lag från en annan fest. Vi från vår fest stod och väntade ett bra tag vid planen där vi skulle spela innan de dök upp, och när de sedan kom skulle alla presentera sig för varandra. Det var givetvis några som redan kände varandra, de som hade kommit på att vi skulle spela mot varandra. När det gäller att hälsa på nytt folk, och dessutom när det är ett helt gäng, så är mitt minne kort – både när det gäller ansikten och namn. En kille hälsade jag på två gånger, och det verkade som om han blev sur för det. Undrar av vilken anledning. Istället för att spela fest mot fest, vilket jag hade tyckt varit roligare, så spelade vi mixat. Inte lika kul, men hyfsat roligt ändå. Jag fick springa lite och bli varm, efter att ha stått och väntat i den ganska kyliga blåsten. Eftersom ingen hade papper och penna med så räknade vi inte poäng, och det kanske var tur det.

När vi hade fått nog av alla aktiviteter drog vi oss hemåt värdparet, tände grillarna och tog fram köttet. Potatissalladen var mycket god, och grönsalladen likaså. Jag och en kompis hade tagit med bananer att grilla till efterrätt, med mjölkchoklad att stoppa i. Mums! Fast jag hade tyvärr glömt glassen som vi skulle ha haft till, men det kanske var lika bra för vi var så mätta ändå.

Lite dansat blev det också, det var inte bara att vi åt och lekte, men det var ändå dålig uppslutning på det lilla utrymmet som fanns att dansa på.

Allt som allt var det en mycket trevlig kväll. Jag cyklade hem vid ett, då fick jag sällskap nästan ända hem också eftersom några som var med på festen bor på samma gård som jag. Är inte så förtjust i att cykla hem själv sådär på natten, sällskap känns alltid tryggare.

För min del gick det åt en halv flaska rödvin och två cider, tillsammans med några glas vatten. Helt lagom. Jag lever och mår bra idag. Vaknade tidigt och kände mig utsövd fast jag inte kom i säng förrän halv tre. Men alla lekar och brännbollen känns i kroppen, så det blir en lugn dag idag.

Upptagen av jobb

Så har jag då varit här i Växjö i en och en halv vecka. Jag har jobbat, umgåtts med familj och vänner, haft trevligt och njutit av att komma ifrån mitt andra stillastående liv i den lilla staden. Värmen har kommit nu och äntligen känns det att det är sommar. Egentligen är det lite för varmt, men jag vill inte heller klaga nu när jag tyckte att det tidigare var så kallt. Om vädret kunde varit lite mer jämnt och inte växla från jättekallt till jättevarmt, då hade det varit perfekt. Fast, då hade jag väl klagat på att det inte händer något istället.

Jobbet är okej och mina arbetskamrater, förutom den ordinarie personalen, är helt nya ansikten för mig. Kul! Det är alltid roligt att lära känna nya personer, för det mesta i alla fall. De här tre tjejerna som jag jobbar med verkar riktigt trevliga och passar bra till yrket. De ordinarie, alltså de som jobbar där året om, känner jag väl eftersom jag har sommarjobbat där tidigare år.

Tyskar och amerikaner är det gott om. Jag har faktiskt fått tillfälle att öva på min franska också, men det gick väldigt staplande och bitvis på engelska. Idag var det några spanjorskor inne, vilket är väldigt sällsynt faktiskt. Tyskarna kommer väl hit främst för att de gillar skogen, djuren (främst älgarna), de idylliska faluröda stugorna med vita knutar, och allra helst ska stugan också ligga vid en sjö – det värmer en tysks hjärta. Amerikanerna är för det mesta svenskättlingar som vill se var deras morfar eller farmors mor bodde och växte upp, och lära sig mer om Sverige och vår kultur. Jag får inte glömma Glasriket som lockar så många turister varje år, ett riktigt turistmål alltså, inte bara för svenskar utan även för utländska turister. Jovisst, hittills har vi haft mest svenska turister, men det är kanske inte så konstigt… vi befinner ju oss i Sverige. Vi har haft lite turismutbildning, och dessutom varit på utflykt till Villa Vik, operasångerskan Christina Nilssons före detta hem som numer är en restaurang. På onsdag ska jag och en av de andra tjejerna samt en ordinarie till Ramkvilla på lunch, och därefter blir det några timmars sightseeing i Småland. Spännande!

I morgon och på fredag är jag ledig. Söndagar har vi inte börjat ha öppet än, det kommer först i juli. Om det är lika fint väder i morgon så ska jag bara lata mig och ta det lugnt, inga måsten. Det ska bli skönt.

Sommar och packning

Tänk nu är det juni. Sommaren är här. Ehum. Nä. Det är kallt, grått, regnigt, fuktigt när det inte regnar - var är värmen? Jag vill ha varmt och sol, sommar nu! Kan man inte beställa lite sommar?

Har börjat packa idag inför min 3 månaders vistelse på annan ort. Hu, det är inte det lättaste. Nu kommer jag ju inte vara borta 3 månader helt i sträck, utan ett par besök blir det hemåt. Men det här med att packa kläder... Och när man inte vet vilket väder man kan förvänta sig så måste man ju gardera sig. Det blir mycket packning. Jag tänker mer "Vad behöver jag inte ha med mig?" istället för "Vad behöver jag ha med?". Det är ju tur ändå att jag inte åker tåg den här gången, då skulle jag nog inte packat lika mycket. Bil gör det hela så mycket smidigare. En hyrbil faktiskt, eftersom hushållets egen bil inte har dragkrok och jag vill ha med min cykel och cykelställ på dragkrok verkar vara mycket smidigare än bussgods vilket innebär att tramporna måste av och styret vridas och hela cykeln sen paketeras. Dessutom så är J:s bil inte särskilt snål med bensinen så priset blir ungefär det samma med hyrbil som om vi skulle åkt i Subarun. Jag kör :)

Valborg -06 i det gröna

Gissa vad den här knubbiga saken ska bli när den blir stor?
Det här utsikten från J:s föräldrars tomt. Tittar man noga så ser man faktiskt lite snö kvar på marken.
Trots att det låg snö kvar här och var, så såg jag småkryp och flugor och andra flygfän.
De här bladen var lika mjuka och lena som de ser ut att vara.

Blåsipporna tittade fram under hösten gamla bruna halvt förmultnade löv.


Alla bilder går att klicka på så förstoras de i ett nytt fönster.

Frustrerande nedsläckning

Det är mycket irriterande när man nästan har skrivit färdigt en bloggtext och datorskärmen släcks ner! Ibland händer det på den här bärbara, när man minst anar det. Och när man minst behöver det. En gång hände det på jobbet. Det var bara att stänga av datorn och sätta på den igen och hoppas på att skärmlampan (eller vad det nu är som inte funkar som det ska) ska fungera. Bäst att spara det här i Drafts så länge... ifall det skulle hända igen.

Uppdatering

Här kommer en kort resumé om vad som hänt i mitt liv sen sist:

(Obs! Ej i kronologisk ordning.)

Hyrbil med dragkrok är bokad till Växjö och cykelställ är fixat.

Det har regnat.

Resa med mor min till svärföräldrarna - spännande och trevligt. Höga kusten-bronutflykt, shopping i Ö-vik och massor med mat.

Det har regnat och haglat.

Bio: DaVinci-koden. Hade inga förutfattade meningar eftersom jag bara vet att det har talats så om boken o filmen, men inte satt mig in i vad som har sagts. Tyckte den var bra, men så har jag ju inte läst boken och därmed har jag inget att jämföra med. Bra skådisar, fascinerande story, men får nog lov att se filmen flera gånger för att riktigt hänga med i svängarna.

TV: Eurovision Song Contest. Hardrock hallelujah!! Yeah, äntligen, lilla Finland - grattis! Vilken skräll!! :D

Det har regnat och åskat och blixtrat.

Middag på A. Åh så gott! Räkcocktail på husets vis till förrätt och souvlaki med tzatziki till huvudrätt. Efterrätt åt vi hemma - kladdkaka enligt M, med vispad grädde och chokladströssel. Mums!

Är färdig med jobbet också. Känns sådär. Konstigt. Lite vemodigt att det är slut, men det blir säkert fler omgångar ändå. Nu ska jag ju söderut istället för att jobba med tyskar och engelsmän och amerikaner - och en hel del svenskar också förstås!

Det har regnat ännu mer, och haglat lite också. Men precis före det så testade jag Magnums yoghurtglass med hallonsmak tror jag det var, eller var det jordgubb? God var den i alla fall, och det var väldigt bra timing med vädret för solen sken hela tiden som jag åt glass.

Har gått på marknad här i stan och fixat presenter till småttingarna i T. Skönt att ha det gjort. Nu ska vi bara ta oss dit också :)

Ofrivillig bloggtid och planering

Igår och idag har jag inte haft något jobb. Istället får jag mer tid över för att blogga, det är bra. Tycker att jag försummar min blogg för det mesta. Men det är ju inte kul heller att vara utan jobb. Imorgon och på fredag är det dock dags igen. Får se om det blir fler dagar eller om fredagen blir min sista dag på det här jobbet. I så fall får jag kanske ta och köpa en tårta eller något till kollegorna. Fast det är ju inte kollegor egentligen eftersom jag i praktiken inte är anställd där. Utan inhyrd som konsult. Men jag jobbar ju med dem.

Veckan därpå och veckan efter den kommer jag dock gå arbetslös men efter det har jag jobb på turistbyrån i V-staden. Tre månader. Med fast inkomst, det är ju inte helt fel :)

Vad jag ska göra i höst har jag däremot inte så mycket vetskap om än. Söka jobb, utveckla företaget kanske, göra färdigt studierna så att jag kan ta ut min examen. Det vore härligt.

Att läsa eller läsas

Jag tror, nä jag vet, att jag är en mer flitig bloggläsare än -skribent. Eftersom det finns ett samband mellan hur ofta man skriver på sin blogg och hur många läsare man har borde jag följdaktligen inte ha särskilt många läsare. Ändå har jag märkt att det är ganska många ändå (mot vad jag trodde) som hittar hit, men vad är det för folk? Vad jag känner till så har jag bara en regelbunden läsare (inga namn behövs). Kan det vara så att om man vill ha fler läsare till sin blogg så måste man också bli mer aktiv i att läsa och kommentera andras bloggar? Jag tror faktiskt det. Syns man inte så finns man inte.

Silverfisken har många läsare, det syns om man tittar bland kommentarerna. Men det måste ju ha börjat någonstans. Och hur kom det sig att han blev/är så populär? Ska man behöva flytta till andra sidan jorden, skaffa sig ett spännande yrke och bli en snygg hunk för att bli lika poppis? Ponera att Silverfisken bodde i en liten håla i Sverige, var lokalvårdare eller busschaffis eller hade något annat dylikt tråkigt jobb, men fortfarande hade samma förmåga att skriva. Skulle besöksstatistiken på hans blogg se likadan ut ändå? Hur stor betydelse har ens förmåga att uttrycka sig, och hur stor betydelse har faktorer runt om? Vilken roll spelar ens bloggrykte? Hur många har tipsat någon annan om en blogg? Det måste vara sånt som gör att man blir läst av många. Eller att man gör reklam för sitt skrivande på något sätt. Åter igen, syns man inte så finns man inte.

Själv tror jag att ens ord måste ha förmågan att beröra, sen kan det kvitta vem man är, var man bor, hur man jobbar, och allt annat sånt där. Faktiskt tror jag att det inte spelar så stor roll vad man skriver om, så länge som folk blir berörda av att läsa det.

Kvarglömda idéer

Ibland får jag så många idéer som jag vill skriva om, men när jag sen sätter mig vid datorn har jag antingen glömt bort hela konceptet eller glömt bort poängen med det hela. Irriterande. Som nu. Det kanske blir bättre om jag går bort från datorn en sväng, då kommer jag säkert på det. Precis som att man måste gå tillbaks till omgivningen där man var när man kom på idén för att kunna komma ihåg den. Kommer jag på i köket att jag ska göra något i vardagsrummet och går dit, så kan jag ha glömt det 5 sekunder senare. Går jag tillbaks till köket så kommer det tillbaks. Märkligt va?

Endast förbipasserande?

Jag har märkt att jag har fler besökare på bloggen än vad jag trodde att jag skulle få i första början (dvs mina kompisar). Men... för att vara så många besökare som jag ändå tycker att det är (även om det säkert är väldigt få i förhållande till vissa andra bloggar) så är det väldigt tyst bland kommentarerna. Så, det vore trevligt att få läsa någon rad från alla er som passerar den här sidan i cyberspace. Ge er tillkänna!

Om vi inte hade smaklökar

Läste på Sigges blogg om frågeställningen "Om man inte blev tjock av att äta, hur skulle du äta då?" och spanar vidare inom detta område:

Om vi inte hade några smaklökar, hur skulle matvanorna se ut då? Vad som vore gott och mindre gott skulle ju inte göra någon skillnad då? Skulle det bli lika stor glädje att äta när man inte känner några smaker? Hur stor glädje ligger det i att äta bara för att bli mätt när man är hungrig? Skulle maten vara en lika stor social grej? Att bjuda över någon på middag skulle ju bara bli en mättnadsupplevelse och ingen smakupplevelse.

Jag har för mig att det finns tillstånd som gör att man inte känner någon smak, och nu menar jag inte att man är täppt i näsan, utan sjukdomar som påverkar smak- och luktsinnet. Hur är det för dem? Och hur beskriver man i så fall hur mat smakar för dessa människor?

Skulle vi över huvud taget överlevt som art om vi inte hade haft smaklökar?

-----------------------------------------

Alldeles strax ska jag och J ta oss en kopp äppelte och rågknäcke med paprika- och örtphiladelphia. Mums.

Sommarjobb och drömmar

Skriver detta när jag väntar på en klient som skulle kommit för 10 minuter sen. Vill bara berätta att jag nu vet att jag har jobb i sommar också! Fast inte i stan, utan på turistbyrån i Hemstaden. Får se hur länge det varar. Kanske redan från v. 23, med 2 veckors uppehåll runt sista helgen i juli, tills sommaren ut antar jag. Mer info om detta kommer senare i eftermiddag!

Tråkigt bara att jag måste flytta från sambon under sommaren. Men det får väl gå på något sätt.

Det går ju an att ha det så här, men helst vill jag ju ha ett jobb som är kontinuerligt, som inte växlar så totalt under årets gång. Sommarjobb växlat med eget företagande inom hälsokonsultering växlat med perioder av arbetslöshet. Nej tack. En stadigvarande inkomst vore inte helt fel! Då skulle jag kunna spara undan till den där resan som jag och sambon pratar om, hitta på lite mer saker, hälsa på min syster i USA, jag och sambon skulle kunna flytta till ett större boende vilket leder till att jag skulle kunna flytta ut mina saker ur mitt förråd och slippa bo i kappsäck. Det känns lite så ibland.

Undrar när det där jobbet kommer…

N.B.: Inlagt ca 14 timmar senare än det är skrivet eftersom jag inte har tillgång till internet i jobblokalen och inte hade tid till bloggen förrän nu.

Första måltiden på uteplatsen...

...var frukosten idag. En tallrik fil och müsli ingick också.

Jobb igen

Så var det dags igen. Inte för att jag tycker det är tråkigt, absolut inte – det är kul!

Dags för uppföljning av testen som gjordes i vintras. En del är mer eller mindre motiverade, några kommer inte och ringer inte heller om att de inte kan (varför? Glömmer de bort tiden? Tänker de att det inte gör något att de inte hör av sig innan?). Respektlöst är det, både mot mig som får vänta på någon som inte behagar komma (visste jag att de inte kunde komma skulle jag ju kunna göra något annat med min tid) och mot företaget eftersom det är det som betalar för de här uppföljningarna.

Det roligaste är när jag får vara med om framstegen, lyssna på deras entusiasm och imponeras av deras motivation. Det svåraste är att motivera dem som skulle behöva det mest och som minst vill det. Eller att försöka förklara något för de som har fixa (och märkliga) idéer om hur saker och ting egentligen är (enligt dem själva).

Men det är roligt! Tråkigt att det inte håller igång under en längre tid bara. Fast nu har jag fått mer uppdrag så jag ska inte klaga.

Tankar från en perrong

Ibland känns det som om livet går förbi mig. Jag står vid sidan av, på en perrong, och medan livets vagnar glider förbi i maklig takt så står jag där och undrar vilken vagn jag ska hoppa på. Tåget är långt med väldigt många vagnar, men alla tåg tar ju slut någon gång vet jag. Jag måste välja. Vad vill jag göra? Vad ska det bli av mitt liv?

Sen vet jag i mitt bakhuvud att huvudsaken är att jag kommer ombord, så kan jag välja plats bland vagnarna sen. Men det är svårt. Tåget glider förbi, och jag måste spurta för att hinna hoppa på. Jag orkar inte, har inte kraft nog. Det känns lönlöst.

Kommer det fler tåg, undrar jag. Kanske. Måste kolla tidtabellen.

Vilken hund är du?

Hittade hit från En liten tants blogg.

Det visade sig att jag är en engelsk bulldog!

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.
Det stämmer ganska bra tycker jag faktiskt. Förutom det där med "vinna eller dö" om jag skulle hamna i slagsmål. Finge jag chansen smiter jag hellre undan. Slagsmål kan ju vara farliga. Kanske bor det en viss konflikträdsla inom mig?

Parallell universe

Inlägget om min påskresa hamnade visst i den engelska bloggen, dit jag idag också har postat en hel del foton. Så jag tänkte ge länkarna till mina svenska läsare också!

Påskfoton

Mer påskfoton

I väntans tider

På gott humör

Nu har jag precis varit på författarträff i Ludvika och lyssnat på Annika Bryn. Hon inte bara skriver böcker utan bloggar också. Riktigt trevligt och intressant att se en annan bloggare "i verkligheten"! Köpte en av hennes böcker, ska bli spännande att läsa nu när jag hört henne berätta om sitt författande. Långt tidigare när jag fick veta att hon skulle vara i Ludvika idag tänkte jag att då måste jag ju läsa något hon skrivit - tittade på biblioteken både här och i Växjö (var ju i min gamla hemstad över påsk, ett inlägg om denna vistelse kommer snart), men allt var utlånat! Men, nu har jag ju köpt en bok, och den är till och med signerad :)

En riktig kanondag är det idag! Solen skiner och himlen är klarblå, fåglarna kvittrar och det luktar så där härligt vår - lite mylla som bärs av en frisk men halvljummen vind. Härligt! Det är så lätt att vara på gott humör då, inte bara naturen utan man själv lever upp såna här vårdagar.

Det som göms i snö kommer upp i tö

"Försvunnen hittad död under snöhög

En 35-årig kvinna från Valdemarsvik som anmäldes försvunnen på nyårsafton hittades på tisdagen död under en snöhög på sin egen gårdsplan, rapporterar Folkbladet. Ett stort pådrag med polis, hemvärnsmän och likhund sökte förgäves efter kvinnan i januari. I sökandet skottades snö undan från gårdsplanen i en stor hög. I lördags hittades kvinnans sko nära snöhögen och på tisdagen återfanns kroppen. Polisen misstänker för närvarande inget brott. En preliminär obduktionsrapport väntas under onsdagen."

Källa: Aftonbladet, 2006-04-12

Fy vad makabert! Nog undersöker man väl först den plats dit man tänker skyffla all snön?

Hon måste ha varit väl bevarad i alla fall. Djupfryst.

Brr.

Mitt sociala liv

Socialt sett så är mitt liv ganska torftigt. Ändå känner jag fler folk här i stan än vad sambon gör som har bott här i tio år. Jag har bott här i snart ett och ett halvt. Men de jag känner är ändå mest folk som jag känner till, inte känner jag dem så mycket, det vill jag inte påstå. Vi hejar på varandra på stan, om jag säger så.

Det som jag saknar mest är att ha nära vänner som jag kan umgås med. Att ta en sväng på stan, fika tillsammans, kanske gå en promenad, komma utanför sina egna problem och få hjälpa någon annan, få lite perspektiv - sånt tycker jag är viktigt för att jag ska må bra.

En vanlig dag kan se ut så här: (Ej måndagar för då har jag kören.)

J väcker mig innan han går till jobbet. Själv har jag tyvärr inget jobb att gå till, eftersom jag inte har några uppdrag nu. Han säger hej då och vi ses till lunch, och går sen. Jag somnar om, stiger upp mellan halv nio och nio. Är jag på humör så går jag en promenad, kommer ut lite bland folk. Om jag är pratsjuk så slår jag kanske en signal till mamma som har förmiddagarna lediga. J brukar komma hem på lunchrasten så då pratar vi lite om vad som har hänt under dagen, vad vi ska äta till middag; post och reklamblad kollas upp. Under eftermiddagen kanske jag går och handlar, pratar några ord med kassörskan, det vanliga ni vet. Ibland händer det att jag ringer jobbsamtal under dagen. Eller att jag slår en signal till M i Uppsala för att prata lite. Det händer att bror min ringer också, men det är ganska sällan. Runt kl. 17 någon gång brukar J komma hem. Lagar middag ihop, äter, kanske ser en film om vi har tid. Läggdags oftast mellan tio och elva.

Måndagar är ett undantag för då är det körövning. Det är en av veckans höjdpunkter. Det är märkligt att det kan ge så mycket att sjunga tillsammans med andra, utan att för den skull behöva prata så djupt och ingående om hur man har det. Bara känna att man utgör en del av ett sammanhang, en melodi, en grupp människor. Om jag inte hade haft kören så vet jag inte hur jag skulle ha klarat att leva så här.

Jag förstår det inte nu heller. Om jag ens klarar det. Det är nog det att jag inte gör det.

Egentligen.

Mysan

Mysan
Originally uploaded by Consonus.

Man kan tydligen minska storleken på sin blogg (för att få den mer lätthanterlig) genom att lägga upp bilderna på en bildserver. Det har jag själv nyss gjort, och nu måste jag ju testa att det fungerar!

Det blir katten Mysan som får vara med på premiären. Visst har hon stiliga morrhår!

Snacka om komiskt

"Nu ska vi se när den lame hoppar höjdhopp", sa den blinde till den döve.

Läs mer om "handikappshumor". Och detta har verkligen hänt, antar jag. Annars skulle väl inte Sydsvenskan skriva en artikel om det.

Bakstil

På Tullbroskolan i Falkenberg får barnen inte låna böcker från skolbiblioteket om de har synliga underkläder. Varför detta? Jo, rektorn vill ha ordning och reda. Har klädstil med ordning och reda att göra? Kanske. Men inte är det skolans uppgift att se till hur barnen klär sig, det är väl föräldrarna och barnen själva som ska ha det ansvaret.

Om man med synliga underkläder menar att troslinningen eller översta kalsongkanten syns ovanför ett par väl sittande byxor, då tycker jag att det är helt okej. Vad jag däremot tycker är fruktansvärt fult är när byxorna hänger (nästan på ett magiskt vis - använder de kardborreband kanske?) tio centimenter ner och visar nästan hela rumpan. Hänger dessutom kalsongerna så att klyftan mellan skinkorna syns, då vill jag också ha ordning och reda!

Och där var den!

När man talar om trollen så står de i farstun. Nu dök den lilla redigeringspennan/-länken upp! Märkligt.

Dysfunktionell Blogger?

Hm. Kom just att tänka på att när man är inloggad på Blogger och tittar på sin blog, så borde man väl se en liten penna nere vid "Kommentarer"? Som man kan direktredigera inlägget med? (Ja alltså inte själva pennan, man får ju lov att klicka på den för att inlägget ska öppnas för redigering.)

Den pennan saknar jag. Är det bara min blogg eller är det samma fenomen hos andra också?

Upp och ner

Åhhh, jag ville ju verkligen skriva nu! Men Internet ligger nere :( Det är så sällan som det händer, och så händer det nu idag, när jag verkligen kände för att skriva. Snöar gör det också. Och inte nog med att det snöar, snön stannar kvar! Det är nog banne mig 5 cm minst som ligger på altanräcket. På lördag är det april.

Ikväll kommer svärföräldrarna ner på besök och ska stanna till måndag. Det ska bli shoppingtur, bilsalong i Stockholm, en välbehövlig städning uppe i förrådet och förmodligen, som det brukar bli när de är här, en massa mat ner i magen.

Imorgon dyker min nya cykel upp!! *mkt glad*
I och för sig, jag kommer att bli en aning (typ 4000 plus min gamla cykel) fattigare, men det är ju kul med nya saker! Den här typen av cykel har jag gått och drömt om i ett år – sjuväxlad istället för treväxlad som min gamla, och mycket sportigare jämfört med tantcykeln som jag har haft sen 2003. Fin är den också.

Åh, nu lyser faktiskt solen upp snödiset! Det känns som januari eller nåt sånt. Sa jag att det är april på lördag förresten? Då kan jag lura sambon på morgonen och säga att det är 5 plus och all snö och is har töat bort… Tvivlar på att han skulle tro mig.

Fotnot: Texten skrevs i Word ca 9.30. Den blev inlagd här ett gäng timmar senare.

Charlotte är

Gjorde en google-sökning på "Charlotte är". Lite kul. Här är tio av alla 22 100 träffar.

• Charlotte är fadder! (Inte så vitt jag vet.)
• Charlotte är mjuk, fluffig och rosa. (Mjuk ja, men fluffig och rosa??)
• Charlotte är nyanställd på OKG. (Nyanställd, jag?? Om det ändå vore så väl...)
• Charlotte är medlem av Svensk-Argentinska Tangoföreningen i Stockholm. (Nja, tango dansar jag inte, men jag har varit med i föreningen Kapriol - en internationell folkdans-förening. Där dansade vi mycket östeuropeiska danser.)
• Charlotte är så härligt naiv så man undrar ju om hon är "sann" :D . (Jaha, vad kul att någon tycker det! Är det förresten bra att vara "så härligt naiv"??)
• Charlotte är besatt av tanken på att få orgasm när de har sex. (Besatt? Hm, tror inte det.)
• Charlotte är 24 år och kommer ursprungligen från Oskarshamn. (Inte sant, men inte långt ifrån faktiskt.)
• Charlotte är en riktig pappas flicka. (Jaså? Det visste jag inte.)
• Charlotte är helt fantastisk! (Åh tack tack! :D)
• Charlotte är fd nordisk och svensk mästarinna i Disco. (Eh, hm, nej.)

Någon som behöver en hälsopedagog?

Just nu letar jag efter nya uppdragsgivare. Det är inte det lättaste.

Först måste jag veta vad jag har att erbjuda, till exempel utbildning inom hälsa, konditionstester och hälsoprofilbedömningar, massage, min kunskap inom hälsa och näringslära, vilket är mitt specialområde. Det här är några exempel på vad jag kan erbjuda. Nu är frågorna:

1. Vem kan behöva mina tjänster?
2. Var hittar jag dem?
3. Vad kan jag göra för att övertyga dem att de behöver en hälsopedagog?

Det här är vad jag tänker på om dagarna. Det är nämligen så att jag ska skriva ett brev som jag kan skicka ut till ett gäng företag (funderar också på att vända mig till privatpersoner, men med vilket koncept?) här i närheten för att exponera mig och mitt företag. Den svåraste delen, tycker jag, är att formulera mig väl och få till ett snyggt och målmedvetet brev. Hjälp, någon!!

Om jag gör det bra, så hoppas jag att jag hittar någon som vill hyra in mig!

Nu lyfter vi!

Klicka på bilderna så öppnas de i större variant i nytt fönster.

Is på sjön

Förra helgen var en jättefin vinterhelg. Det är bara det att det är mars nu, och då ska snö och is töa bort av vårsolen, inte bevaras av 10 minusgrader. Soligt är det i alla fall, och det är ju tur det. Då kan man ta en tur på långfärdsskridskor på sjön i Grangärde.

Eller så kan man bara sätta sig ner på en bänk och ta det lugnt i solen.
Isen är tjock, så tjock (35-40 cm) att man utan fara kan köra både skoter, bil och flygplan på den. Det finns till och med en liten start- och landningsbana på isen. Motorbana för bilar finns det också.Nja, förra helgen fanns det det, nu har nog isen börjat smälta ganska bra. Vårsolen vågade faktiskt sig fram i veckan som gick och orsakade många små rännilar från alla stora snöhögar och isflak på marken. Fast å andra sidan så har det varit rejäla minusgrader nattetid, så jag vet inte. Isen är kanske bilsäker fortfarande, men det är ju dumt att chansa.

Jag är glad att kunna säga att jag inte ramlade en enda gång, fastän det var en hel del stöp på femkilometersbanan. Stöp, det är när vatten runnit upp på isen och sen frusit till. Det ger en skrovlig yta och påminner faktiskt en hel del om stearin, det kanske är därför som det kallas för stöp (en härledning från att stöpa ljus?). Enmilsbanan var inte plogad, men den var jag ändå inte intresserad av. Det finns en tvåkilometersbana också, men den är lite väl kort. Nä, 5 km är alldeles lagom om man hyr skridskorna för en timme. Då hinner man åka banan runt och ha lite kul efteråt sen också. Titta på flygplan till exempel.

Misstag för lärandets skull?

Jag tror att en viktig del av människans utveckling består av att göra misstag.

Själv tycker jag att jag gör misstag hela tiden, fast i olika skala, och med olika konsekvenser. Det verkar ändå som att jag får ett misstag i taget att fundera på och jobba med för att ställa saker tillrätta. I början av mitt konsultjobb gjorde jag ett ganska stort misstag med stora konsekvenser, som jag har blivit färdig med att rätta till först nu. Jag har ringt, mailat och skrivit brev till 79 personer för att säga att jag har gjort fel - kul va?! Och så har jag dessutom fått korrigera alla siffror i databasen som jag har arbetat med. Men det var inte så farligt, det var bara tidsödande och tråkigt jobb, jag slapp pinsamheter där.

Lättad över att äntligen ha fått det misstaget bakom mig tar jag mig an att skriva faktura för mars månad. Naturligtvis upptäcker jag då ett annat misstag, i fakturamallen! I slutsumman för februari månad saknas 2 500 kronor! Och det är bara för att jag har gjort ett litet litet fel i formeln i excel-bladet! Suck... Visst blir man arg på sig själv ibland? Fast å andra sidan, man kanske gör de misstag som man behöver lära sig av? Fast, jag tyckte ändå att jag var såå noga med att kolla igenom alla siffror och formler innan jag skickade iväg februarifakturan - tydligen inte!

Inför körövningen ikväll

så måste jag komma ihåg att ta med pengar till medlemsavgiften. Sista dagen att betala idag, därefter blir det straffavgift! Huvva!

Och så är det min tur att fixa fika. Nu har jag sån tur att det redan finns en hel del på plats, tepåsar och kaffepulver och saft och köpekakor, men eftersom jag har en ledig dag idag så tänkte jag ju faktiskt ta och baka någonting. Det lutar åt chokladbollar rullade i kokos eftersom det är både gott och enkelt och det var väldigt längesen jag bakade sådana bollar.

Ska gå en liten sväng på stan sen, ta ut pengar (till medlemsavgiften), lämna böcker på bibblan (förhoppningsvis har jag ingen förseningsavgift att betala, kommer inte ihåg exakt datum när böckerna ska vara tillbaka men det var nu i dagarna), posta brev med enkäter - fick två förra veckan som dels Landstinget och dels en student på HiG ville att jag skulle fylla i (beskedlig som jag är gör jag det) - och passa på att testa stegräknaren lite mer!

Middag ikväll blir feijoada conpleta, fast den är inte riktigt komplett eftersom farofan (vi gör med ströbröd istället för maniokmjöl, och tillsätter bacon också) saknas. Broccoli och apelsin ska vi dock ha till idag med. (Det är alltså rester som vi ska äta i eftermiddag, den här maten räcker nämligen till ett helt kompani om man gör en hel sats.) Det här är alltså Brasiliens nationalrätt och finns i en mängd varianter. Men när jag och sambon gör den, så brukar vi ha 3 st chorizokorvar, 1 kg kassler, lök, vitlök och ett gäng svarta bönor i grytan. Till det lagar vi ris och kokar broccoli, hackar apelsin och gör farofa (lök, bacon, ströbröd, oliver, ägg). En fräsch salsa till på tomat, gurka, lök, persilja, bönspad, salt och peppar, dessutom. Naturligtvis caipirinha till fördrink! Fast inte ikväll, nu är det ju måndag och jag ska till kören efteråt...

Rolig post 2

Idag när jag åt frukost hörde jag ett ljud, det lät som det knackade på dörren. Men, tänkte jag, varför knacka när vi har en ringklocka - och trodde istället för en kort stund att det var grannarna ovanför som väsnades. En kort stund var det, för bara någon sekund senare hörde jag hur det kom in post genom brevinkastet, jag tog mig till dörren, och se (hör) - det knackade till igen! Jag öppnade och på andra sidan stod brevbäraren och höll i en liten kartong, som dock var tillräckligt stor för att inte gå in i brevinkastet. Kartongen var till mig, och i den låg en styck pulsklocka, ett styck pulsbälte och en styck stegmätare! Kul! Det var nämligen två månader sen jag beställde sakerna, tillsammans med två nummer av I form. Och innan jag kunde få hem sakerna skulle jag dessutom köpa ett nummer till genom prenumerationen. Det har jag gjort och nu har de kommit!

Ett beteende som är ganska vanligt är väl att man beställer en prenumeration bara för att kunna få grejerna som kommer på köpet, men i det här fallet vill jag faktiskt ha tidningen också.

Nu sitter jag här vid datorn och skriver, har grejerna (inte stegmätaren) på mig och jag ser att jag har en puls på 75-77 slag i minuten. Vad bra! Då vet jag att jag lever, tss...

I korta drag om min snöiga promenad

Skrev ett inlägg på min engelska blogg idag, med en massa bilder. Men istället för att lägga in alla bilder en gång till, så länkar jag ju helt enkelt till inlägget istället! Smart! :)

Läs och titta på bilderna här (öppnas i nytt fönster).

Rolig post 1

fick jag idag, men inte direkt i brevlådan, utan där kom istället en avi om att jag hade ett paket att hämta på posten, eller rättare sagt ATG-butiken som också är postombud.

Det var min goda vän M som hade skickat en födelsedagspresent till mig, lite i efterskott. Här är presenten!

Ett garnnystan alltså - med väldigt fina färger! Tack M! Ska fundera ut något fint att sticka, som inte kräver mer än ett nystan.

Som vanligt går bilderna att förstora om du klickar på dem.

Gissa vilken stad?

Bilden går att klicka på så förstoras den i ett nytt fönster.

Helgen då jag fyllde 26

Har ju glömt att visa lite foton från min helg hemma i Smålandet! Men här kommer ett gäng.

Det här kortet tog jag runt halv nio på morgonen, 26 januari, när solen som synes precis höll på att gå upp. Det syns dock också hur smutsigt tågfönstret var!

Mamma gjorde semlor på eftermiddagen samma dag, och bror min kom på besök och hjälpte till att smaska i sig några av bakverken. Dessutom hade han två semlor med själv, men de var köpta. Bullarna hade hon bakat själv, goda som vanligt. Kan ju säga att det blev ganska många semlor den helgen... Men de var inte särskilt stora.

På fredagen fikade jag hos mormor och morfar. Hembakta kakor och bullar, och semlor igen. Har jag berättat att mormor jobbade på konditori och bakade kakor och bullar och wienerbröd hela dagarna när hon var ung en gång för längesen? Då förstår ni kanske att hon bakar väldigt gott kaffebröd. Farligt gott. Givetvis på smör och grädde - inget fusk här inte!!

Lördagen var min födelsedag, och jag fick frukost på sängen och några presenter också. Här är min födelsedagssmörgås, nästan ett konstverk, i närbild. Fin va?

På lördagkvällen var jag på förfest, födelsedagsfest (men inte för mig utan för en annan tjej) och sen på ett uteställe med några kompisar, och hade totalt sett en ganska trevlig kväll. Det kunde ha varit bättre för musiken på det där stället var inte särskilt bra tyvärr. För mycket techno med för lite melodi, för mycket sova-och-slöa-musik på R'n'B-golvet med för lite go, och för mycket svenska melodifestivallåtar på det tredje dansgolvet. Suck. Men annars hade jag en kul kväll!

Dagen efter tog jag och en gammal (sedan mellanstadiet) kompis en promenad runt sjön. Solen sken och det var en härlig vinterdag med is på sjön. Tydligen ganska tjock is eftersom vi såg spår i snön på isen av människor som gått där, och eftersom två luftballonger som cirkulerade över stan sedan landade på isen. Men, en luftballong kanske inte väger så mycket pga lyftkraften?

På måndagen var det dags att åka hemåt norrut, och efter en dryg resa var det bara att stövla direkt till körövningen (inte för att jag var tvungen utan för att jag ville vara med). Kvart över åtta på kvällen kunde jag äntligen packa upp min väska, som fått lite tillskott i packningen under helgens gång.

Borta bra men hemma bäst!

Det var en gång

För några veckor sedan fick jag ett vykort där det stod att det var tio år sedan som jag slutade nian, och att det var dags för återträff. Tio år sen!! Det känns inte så längesen, jag menar 1996 är väl ändå inte alltför avlägset, ändå känns det som om det har gått en hel livstid sedan dess. Jag har förändrats. Och säkert de andra i klassen också. Men jag är inte alldeles säker på att jag kommer att tycka att det vore kul att träffa alla. De som jag tyckte om då och hade kontakt med, är de människor som jag fortfarande idag har kontakt med. Och det är två personer från den klassen. Jag var inte så överförtjust i de andra 27 personerna, av olika anledningar. Några tyckte jag mer om, andra mindre, men inte tillräckligt för att jag skulle bli kompis med dem och umgås på fritiden efter skolan.

Så... hur skulle det bli att träffa dem nu? Vilka kommer? Hur mycket har de förändrats och i vilken riktning? Skulle vi ha något att prata om på den där festen, dvs återträffen? Ja, mer än att fråga vad man gör nu för tiden, vad man har för civilstånd, om man har barn, etc. Och kanske då en del minnen. Är det det som den här klassträffen är till för - att prata gamla minnen? En nostalgitripp helt enkelt.

Men, om jag skulle välja mellan högstadieklassen och gymnasieklassen, så föredrar jag nog ändå högstadieklassen... Tror jag. I alla fall när det gäller vissa människor. Men en del i gymnasieklassen skulle det också vara kul att träffa. Undrar när det blir återträff med den klassen - 10 år, år 2009??

Jobbmöte och förväntningar

Idag har jag varit på möte inför uppdraget i vår. Det ska bli spännande att äntligen få använda mina kunskaper som jag har plockat på mig under mina tre år på högskolan. Känns lite otroligt ändå att det skulle bli som egen företagare, jag som alltid har tyckt att det innebär såna risker... Men, vilket jobb idag innebär inte risker?!?

Just att jag har en högskoleutbildning gör att ribban känns ganska hög, förväntningar på mig själv både från arbetsgivaren och mig själv. Jag vill ju göra ett bra jobb! Det var bara så länge sen jag övade på dessa moment som uppdraget består av. Pojkvännen har väl också en del förväntningar, på hur det ska gå och att jag ska vara så duktig, och då kan jag känna att jag vill ropa "Jag är inte alls duktig!! Så det så." Men, sen slår tanken mig, att det kanske jag är ändå - på mitt sätt, som jag är, med det jag kan.

Tja, spännande och lärorikt är jag säker på att det här kommer att bli!

Pingande uppdatering!

Har precis hittat en hemsida dit man kan pinga (manuellt eller automatiskt) när man har skrivit ett nytt inlägg på sin blogg! Tänkte jag skulle prova på och tipsa mina vänner om sidan så kan de se när jag sist uppdaterade, så slipper de ta sig hit i onödan... Fast, de måste ju då ändå ta sig till den där ping-sidan, Nyligen.se, så det kanske inte gör någon skillnad ändå... Sen så skriver jag ju mest för min egen skull, inte så mycket för att andra ska läsa.

Äh... jag tar nog och struntar i det där pingandet.

Nyanstestning

Tycker nog själv, med det här motivet i alla fall, att den bruna versionen är finare. Ger på något sätt mer julstämning än den färgglada, fastän den faktiskt har äkta julefärg (röd).

Fotona är tagna annandag jul och motivet är svärföräldrarnas köksbord.

Tomten badar

De här små figurerna hittade jag på badrummet hos svärföräldrarna. Visst är de söta?

Juldagsfoton

Några foton från juldagen, med min digitala julklappskamera!

Snart dags för middag
Alldeles strax kommer fikagästerna...
och granen står så grön och grann i stugan.

Angående ordet partner

Jag tänkte ju på min sambo J, när det stod om min partner i horoskopet nedan, men när J sen läste vad jag skrivit i bloggen så tänkte han på min arbetspartner, vilket för övrigt också stämmer. Det är nog hon som håller sig i bakgrunden, i alla fall tills idag. Och jag fick väldigt bra hjälp av henne nu i eftermiddag när jag ringde henne. Visst är det lite märkligt att horoskopet kan stämma så bra på mig men inte på min sambo, som också är vattuman?

Stämmer horoskopen?

Dagshoroskop - jo visst, min ekonomi behöver organiseras. Efter ett år av arbetslöshet, mer eller mindre, mår den inte så bra just nu. Okej, jag har koll på den, men jag vill inte behöva tänka på framtiden hela tiden för varje slant jag använder. Vem denna person i bakgrunden är har jag ingen aning om. Ett uppdrag har jag på gång faktiskt, och det kommer rädda min ekonomi ett tag framöver. Min partner... jovars, han har verkligen koll på det mesta (inte jag), men vilken kreativ insats jag kommer belönas för har jag inte någon koll på.

Veckohoroskop - det finns en segdragen angelägenhet i familjen, och om den finge en lösning och ett avslut så vore jag jätteglad. Men varifrån kommer undsättningen? Har det med familjen att göra? Att det lönar sig att söka upp personer som vet de talar om - det är precis vad jag har att göra den här veckan! Och det har med yrkeslivet att göra, rättare sagt eget företagande. Så här stämmer det verkligen!

Månadshoroskop - jo, den segdragna angelägenheten är inte så lätt att hantera precis... Men det ger ju lite förhoppning (om det nu stämmer) om den är på väg att lösas. Den 17 januari ska jag på möte med min uppdragsgivare, så, 18 januari, det var väldigt nära! Och min osäkerhet gällande framtiden, är det den horoskopet menar? Jag hoppas verkligen att jag kan hålla fast vid tron att jag är på väg åt rätt håll, och att jag är det också. Uppdraget som jag ska ta håller på t o m april, och klarhet och erfarenhet kan likställas så stämmer det ganska bra. Den utökade erfarenheten ökar självförtroendet. Det yrkesmässiga planet kommer verkligen att expandera framöver! Undrar just vad som händer 13 och 22 januari...

Mitt horoskop enl. Spray

Vattumannen 20.1. - 19.2.
Dagshoroskop - onsdag den 4. januari

Någon som agerar i bakgrunden visar sig ge ovärderlig hjälp. Din ekonomi behöver organiseras, och någon ger dig inspiration till uppdraget. Din partner har pejl på det mesta, och du belönas för någon kreativ insats.

Veckohoroskop - vecka 1
En segdragen angelägenhet vad familjen beträffar väntar alltjämt på sin lösning när det nya året börjar. Undsättning kan dock komma från oväntat håll. Just nu lönar det sig för dig att söka upp erfarna personer som vet vad de talar om. Inte minst är det bra för dig att på allvar besluta dig för att tänka konstruktivt. Kommer du i kontakt med rätt människor uppstår en del möjligheter i yrkeslivet.

Månadshoroskop - januari 2006
Det försiggår ganska mycket i fråga om släkt och familj just nu, och det är inte så lätt att hantera. Icke desto mindre kan du nu skönja slutet på en period då du har behövt kämpa och vara stark. Omkring den 18 januari utmanas du på ett sätt som du bara är allt för bekant med. Du drabbas av en stark förnimmelse av att ingenting verkar säkert längre. Du kommer att behöva stå fast i tron på att du är på väg åt rätt håll, även om allting verkar kaotiskt. Under våren kommer den förvirring du upplever nu att övergå i större klarhet, då du börjar agera utifrån dina egna instinkter och inte låter dig styras av andra. Många Vattumän befinner sig i en process där de blir mer inkännande, och kommer mer i kontakt med sina känslor, då Neptunus befinner sig i Vattumannen. Det för med sig att existentiella frågor kommer upp till ytan, något som ofta kan ackompanjeras av känslor av sorg och kaos. Det för å andra sidan med sig att man lär känna sig själv bättre, och kan relatera till andra med större öppenhet och värme. Man blir också mer öppen för det som måste vara.

Samtidigt befinner du dig inne i en tid då du expanderar på det yrkesmässiga planet. Inte minst beror detta på att inflytelserika personer ser dig på ett helt annat sätt än tidigare. Du har också turen på din sida, och hamnar lätt i situationer som utfaller till din fördel. Den 22 januari har du orden på din sida, och formulerar dig på ett mer övertygande sätt. Det ger dig mer manöverutrymme om du verkligen också säger sådant som behöver sägas. Olika former av samarbete och teamwork har också goda förutsättningar.

Förefaller det dig som om någon agerar i det fördolda för att undergräva din position, finns det goda chanser för att eventuella fiender tappar fokus omkring den 13 januari. En skada är redan skedd.