Tankar från en perrong

Ibland känns det som om livet går förbi mig. Jag står vid sidan av, på en perrong, och medan livets vagnar glider förbi i maklig takt så står jag där och undrar vilken vagn jag ska hoppa på. Tåget är långt med väldigt många vagnar, men alla tåg tar ju slut någon gång vet jag. Jag måste välja. Vad vill jag göra? Vad ska det bli av mitt liv?

Sen vet jag i mitt bakhuvud att huvudsaken är att jag kommer ombord, så kan jag välja plats bland vagnarna sen. Men det är svårt. Tåget glider förbi, och jag måste spurta för att hinna hoppa på. Jag orkar inte, har inte kraft nog. Det känns lönlöst.

Kommer det fler tåg, undrar jag. Kanske. Måste kolla tidtabellen.

Vilken hund är du?

Hittade hit från En liten tants blogg.

Det visade sig att jag är en engelsk bulldog!

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.
Det stämmer ganska bra tycker jag faktiskt. Förutom det där med "vinna eller dö" om jag skulle hamna i slagsmål. Finge jag chansen smiter jag hellre undan. Slagsmål kan ju vara farliga. Kanske bor det en viss konflikträdsla inom mig?

Parallell universe

Inlägget om min påskresa hamnade visst i den engelska bloggen, dit jag idag också har postat en hel del foton. Så jag tänkte ge länkarna till mina svenska läsare också!

Påskfoton

Mer påskfoton

I väntans tider

På gott humör

Nu har jag precis varit på författarträff i Ludvika och lyssnat på Annika Bryn. Hon inte bara skriver böcker utan bloggar också. Riktigt trevligt och intressant att se en annan bloggare "i verkligheten"! Köpte en av hennes böcker, ska bli spännande att läsa nu när jag hört henne berätta om sitt författande. Långt tidigare när jag fick veta att hon skulle vara i Ludvika idag tänkte jag att då måste jag ju läsa något hon skrivit - tittade på biblioteken både här och i Växjö (var ju i min gamla hemstad över påsk, ett inlägg om denna vistelse kommer snart), men allt var utlånat! Men, nu har jag ju köpt en bok, och den är till och med signerad :)

En riktig kanondag är det idag! Solen skiner och himlen är klarblå, fåglarna kvittrar och det luktar så där härligt vår - lite mylla som bärs av en frisk men halvljummen vind. Härligt! Det är så lätt att vara på gott humör då, inte bara naturen utan man själv lever upp såna här vårdagar.

Det som göms i snö kommer upp i tö

"Försvunnen hittad död under snöhög

En 35-årig kvinna från Valdemarsvik som anmäldes försvunnen på nyårsafton hittades på tisdagen död under en snöhög på sin egen gårdsplan, rapporterar Folkbladet. Ett stort pådrag med polis, hemvärnsmän och likhund sökte förgäves efter kvinnan i januari. I sökandet skottades snö undan från gårdsplanen i en stor hög. I lördags hittades kvinnans sko nära snöhögen och på tisdagen återfanns kroppen. Polisen misstänker för närvarande inget brott. En preliminär obduktionsrapport väntas under onsdagen."

Källa: Aftonbladet, 2006-04-12

Fy vad makabert! Nog undersöker man väl först den plats dit man tänker skyffla all snön?

Hon måste ha varit väl bevarad i alla fall. Djupfryst.

Brr.

Mitt sociala liv

Socialt sett så är mitt liv ganska torftigt. Ändå känner jag fler folk här i stan än vad sambon gör som har bott här i tio år. Jag har bott här i snart ett och ett halvt. Men de jag känner är ändå mest folk som jag känner till, inte känner jag dem så mycket, det vill jag inte påstå. Vi hejar på varandra på stan, om jag säger så.

Det som jag saknar mest är att ha nära vänner som jag kan umgås med. Att ta en sväng på stan, fika tillsammans, kanske gå en promenad, komma utanför sina egna problem och få hjälpa någon annan, få lite perspektiv - sånt tycker jag är viktigt för att jag ska må bra.

En vanlig dag kan se ut så här: (Ej måndagar för då har jag kören.)

J väcker mig innan han går till jobbet. Själv har jag tyvärr inget jobb att gå till, eftersom jag inte har några uppdrag nu. Han säger hej då och vi ses till lunch, och går sen. Jag somnar om, stiger upp mellan halv nio och nio. Är jag på humör så går jag en promenad, kommer ut lite bland folk. Om jag är pratsjuk så slår jag kanske en signal till mamma som har förmiddagarna lediga. J brukar komma hem på lunchrasten så då pratar vi lite om vad som har hänt under dagen, vad vi ska äta till middag; post och reklamblad kollas upp. Under eftermiddagen kanske jag går och handlar, pratar några ord med kassörskan, det vanliga ni vet. Ibland händer det att jag ringer jobbsamtal under dagen. Eller att jag slår en signal till M i Uppsala för att prata lite. Det händer att bror min ringer också, men det är ganska sällan. Runt kl. 17 någon gång brukar J komma hem. Lagar middag ihop, äter, kanske ser en film om vi har tid. Läggdags oftast mellan tio och elva.

Måndagar är ett undantag för då är det körövning. Det är en av veckans höjdpunkter. Det är märkligt att det kan ge så mycket att sjunga tillsammans med andra, utan att för den skull behöva prata så djupt och ingående om hur man har det. Bara känna att man utgör en del av ett sammanhang, en melodi, en grupp människor. Om jag inte hade haft kören så vet jag inte hur jag skulle ha klarat att leva så här.

Jag förstår det inte nu heller. Om jag ens klarar det. Det är nog det att jag inte gör det.

Egentligen.

Mysan

Mysan
Originally uploaded by Consonus.

Man kan tydligen minska storleken på sin blogg (för att få den mer lätthanterlig) genom att lägga upp bilderna på en bildserver. Det har jag själv nyss gjort, och nu måste jag ju testa att det fungerar!

Det blir katten Mysan som får vara med på premiären. Visst har hon stiliga morrhår!

Snacka om komiskt

"Nu ska vi se när den lame hoppar höjdhopp", sa den blinde till den döve.

Läs mer om "handikappshumor". Och detta har verkligen hänt, antar jag. Annars skulle väl inte Sydsvenskan skriva en artikel om det.

Bakstil

På Tullbroskolan i Falkenberg får barnen inte låna böcker från skolbiblioteket om de har synliga underkläder. Varför detta? Jo, rektorn vill ha ordning och reda. Har klädstil med ordning och reda att göra? Kanske. Men inte är det skolans uppgift att se till hur barnen klär sig, det är väl föräldrarna och barnen själva som ska ha det ansvaret.

Om man med synliga underkläder menar att troslinningen eller översta kalsongkanten syns ovanför ett par väl sittande byxor, då tycker jag att det är helt okej. Vad jag däremot tycker är fruktansvärt fult är när byxorna hänger (nästan på ett magiskt vis - använder de kardborreband kanske?) tio centimenter ner och visar nästan hela rumpan. Hänger dessutom kalsongerna så att klyftan mellan skinkorna syns, då vill jag också ha ordning och reda!