Män som bakverk

Det här stämmer faktiskt rätt bra! ;) Citerar en träningskamrat från ett annat FB:

"Män i ålder
~<25 = sockervadd. Söta, men saknar viss substans
~26-34 = rabarberpaj (eller annan paj om man inte gillar rabarber).
Goda, söta, funkar i stort sett alltid, men kanske bäst som sommarkatter - inte riktigt åretrunt-potential?
~35-39 = muffins. Det finns en smak för varje kvinna, men somliga ÄR faktiskt bara torra och intetsägande...
~40-49 = kladdkaka. Det finns många som är beroende av choklad.
(jag är bara inte en av dem)
~50-64 = pizza. En man med "allt på, men tyvärr ofta för mycket fett".
~65+ = skorpor. Såna där hårda, sockerfria som tanter har i köksskåpen...
(kan kanske funka doppad i varm dryck och duger i övrigt bara i krig?)"

Medveten fiskkonsumtion

Den här artikeln oroar mig. Jag gillar fisk och vet att det är nyttigt, och att man borde äta mer fisk och grönsaker och mindre rött kött. Men när jag läser artikeln vill jag värna om firrarna i haven istället för att käka upp dem. Eftersom det inte är bra att äta för mycket rött kött, och vår kost redan innehåller en stor andel sådant, så är det grönsakerna och andra vegetabilier som bör ökas på tallriken.

När jag hörde att det kommit en krillolja på marknaden, istället för fiskolja, tänkte jag att det är idioti! Nu när antalet fiskar i våra vatten har minskat drastiskt ska de kommersiella bolagen istället ge sig på fiskens föda! Hur mycket krill behöver man fånga för att kunna utvinna 3 dl olja? Jag vet faktiskt inte och jag vågar inte riktigt fundera över svaret.

Det finns många fler saker som jag vill ta upp, men jag behöver sortera tankarna lite först.

Närhet, kontakt

Är det så att ju längre bort man bor från varandra, desto mer sällan har man kontakt?

Thinking outside the box

Vad kan man säga och vad kan man inte säga till varandra på nätet? Jag tänker för egen del, när jag kommenterar och skriver inlägg på internet, att sånt som jag aldrig skulle säga till någon IRL ska jag heller inte skriva på nätet. Min regel är: Om jag kan säga det jag tänker direkt till människan i fråga så kan jag också skriva det. Ordet 'kan' har inget med förmåga att göra, utan med moral och etik (självklart har jag talförmåga, jag är inte stum).

Jag har läst på en del forum på internet och det finns så många påhopp, avsiktliga provokationer och förhastade slutsatser. Det som gör mig ledsen är att se att en del människor inte inser att det som de får veta via nätet är bara en liten del av en stor helhet, av en komplex situation. På internet kan jag låta andra veta precis så mycket eller lite om mig som jag vill att de ska få veta. En del information kan man lockas att läsa mellan raderna, och det är också just i sådana fall man bör vara försiktig, för det finns kanske en situation som man inte ens hade kunnat ana sig till. Så brukar jag tänka när jag svarar på inlägg och kommenterar.

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag gjorde ett inlägg på ett forum där jag är med, och fick en hel del kommentarer. Några var nyfikna och undrade hur det låg till, andra drog förhastade slutsatser och svarade på ett oförskämt vis. Trist.