Håret är huvudsaken

Så här i nyårstider sökte jag för en halvtimme sen på hårstyling och uppsättningar på internet för att se om jag kunde hitta någon fin frisyr som jag kan fixa till med min page som når mig till hakan. Jag hittade en hel del, inte bara bilder på frisyrer utan också videoklipp på Youtube där riktigt långhåriga tjejer visar hur man lockar håret och hur man sätter upp håret i viktoriansk stil (inte jag, och definitivt inte till nyår). Den tjejen hade för övrigt en meter långt hår.

Men så hittade jag en sak till, nämligen en tråd i ett diskussionsforum där en mamma skrev att hennes dotter, 4 ½ år, ville ha kort hår för dottern var så trött på att håret fastnade i ansiktet hela tiden. Så hon fick håret precis så kort som hon ville ha det och blev jättesöt i det. Dock tyckte en annan mamma på dotterns dagis att flickor ska väl ha långt hår istället för att vara pojkaktigt korthåriga. Korkat sagt tycker jag, speciellt eftersom hon sa så så att flickan hörde det. Nu är väl inte det här så mycket att orda om ifall det inte hade varit så att jag själv var en korthårig flicka när jag gick på dagis. Jag kan inte komma ihåg att jag själv ville ha den frisyren, inte heller kommer jag ihåg att jag protesterade när mamma klippte mig, jag var nöjd ändå. Och då var väl det jättebra. Men vad jag inte heller kan komma ihåg är om mamma frågade mig hur jag ville ha mitt hår. Jag växte upp på 80-talet då det var populärt med hockeyfrilla och min frisyr var därför ibland mer snaggad fram och längre bak. Det var fler av tjejerna i klassen som hade liknande modell, men skillnaden var att deras längre hår var mycket längre än mitt.

Jag hade aldrig tänkt på detta innan nu i höst, men just i höst har jag lärt känna en del nya människor varpå de tittat på mina gamla skolfoton. De har inte kunnat hitta mig! Fastän jag varit med på bilderna och inte heller försökte gömma mig för fotografen. Anledningen? Jo, de tänker att jag är tjej och därför letar de efter en person med långt hår som liknar mig. Det är först när jag börjat fyran som de hittar mig för där har jag page istället för hockeyfrilla. Uppenbarligen var inte detta något jag led av när jag var i den åldern, men jag kan tycka nu att det är lite sorgligt att jag aldrig fick ha långt hår när jag var liten.

Bilden ovanför visar mig och mina kamrater när jag gick på dagis 1985.





Hittade du inte mig?

Nu ser jag ut så här, april 2007. Är jag mig lik?

Julfint

Nu har jag pyntat och gjort julfint hemma hos mig. I lördags åkte julkartongen fram med dukar och tomtar och porslinsfigurer, och allt eftersom grejer har åkt fram på hyllorna har vikten på kartongen minskat. Inte för att jag har så mycket att pynta med, men det har jag gillar jag. Den här lilla tomteflickan gjorde jag själv förra året när jag och kompis Marina hade pysselkväll hemma hos henne. Delarna är inköpta på Panduro och jag blev riktigt stolt över resultatet.
Samma sak med den här tjejen, som står i mitt sovrum. Det känns egentligen mer som en kökstomte men hon passade bra även i sovrumsfönstret bredvid min fredskalla, som för övrigt vägrar att blomma (är det någon som vet vad man kan göra åt det?).
Andra advent har redan varit, och nu på söndag är det tredje. Dagarna går snabbt, speciellt när det blir mörkt så tidigt.
De här figurerna står i köksfönstret. Jag vet inte vad ni tycker, men jag gillar mina grisar!
Så här ser det ut i köket nu. Julgardinerna låg längst ner i gardinlådan, mörkgröna med små guldiga stjärnor på. Riktigt fina, och inte så där typiskt juliga med tomtar eller grisar eller röda hjärtan på. Den röda bordsduken hittade jag på Hemtex i lördags. Den var rejält stor, 140x220 cm, så den ligger faktiskt dubbelvikt.